Göteborgsposten – 2 september 1873, sida 2

Frän Utlandet. Det är i dag d. 2 september. Det var i dag tre år tillbaka som kejsar Napoleon III måste vid Sdan gifva sig tängen till sin besegrare kejsar Wilhelm af Tyskland. Det är således en märkedag i historien, hvarför det icke heller är underligt, att man i Tyskland, som reste sig på det sjunkna Frankrikes ruiner, med stor fröjd och gamman firar denna dag, hvilken hvarje tysk betraktar, vare sig med rätt eiler orätt, som den nuvarande tyska maktens födelsedag. I Berlin skall man som bekant i dag afläcka ett storartadt monument, och äfven på många andra ställen skall dagen firas, den dagen då Frankrikes afväpnade soldater vandrade förbi de preussiska regementenas front, under det att den tyska militärmusiken omvexlande utsörde marseljäsen och Partant pour la Syrioe. De ledande europeiska tidningarne anmärka dock, att Tyskland för framtiden ej bör som en nationalfest fira denna dag, emedan det är en öppen utmaning emot Frankrike, hvilket derigenom skall erinras om sin förödmjukelse och, hvilket är naturligt för ett sådant folk som def franska, tör hvarje gång ytterligare uppheteas att söka återvinna sin förut innehasda politiska ställning i Europa. Redan nu pågå storartade rustningar i det besegrade landet, om några få dagar har den siste tyske soldaten älven lemnat Verdun, och Frankrike skall derefter ifrigare än någonsin söka att stärka sig både utät och inåt. Ett vilkor härför är naturligtvis det, att dess regeringsform blir ordnad. Frågan om monarki eller republik står mer än någonsin på dagordningen, och är det i det hänseendet särdeles anmärkningsvärdt, att John Lemoinne i -Journal des Dåebats, Frankrikes förnämsta tidning, Du djerfves öppet säga, att republiken är omöjlig, och uppmana grefven at Chambord att möjliggöra monarkiens återinförande. genom att ingå på konstitutionela eftergifter, utan hvilka, säger han, monarkien äfven är omöjlig. Får man döma häraf, och dertill har man i viss mån rätt, så skall frågan om monarki ellor republik snarast bli asgjord i Frankrike, och detta i monarkiens intresse. Det skall sedan återstå att se, huruvida deraf de