Göteborgsposten – 2 september 1873, sida 1

Sir Hugh rusade förbi qvinnan in i köket, tog ett brinnande ljus och började ett grundligt letande i det gamla huset. Polismannen tvingade miss Bing att hjelpa dem. Do fuano det rum, hvari Honor så länge varit inspärrad. Hennes sysaker och åtskilligt annat buro vittne om hvem som bebott rummet. Fönsterluckorna voro nu tillslutna och fönstret stängdt, men det rep Honor förfärdigat af sina lakan låg tvärt öfver golfvet och bekräftade miss Bings uppgift om, att den unga flickan nyligen kommit undan. — Hvad heter ni, qvinna? frågade poliskarlen. — Judith Bing, stammade hon. . — Bing — Bing! upprepade lord Waldemar. Är ni en slägting till mr Moers betjent? — Ja — ja, sir. Jag är Bings syster. — Ni skall slippa straff, om ni siger oss sanningen, sade lord Waldemar; men ni måste tala utan betänkande. Har Darrel Moer varit här i afton? — Ja, sir. — Tog han den unga damen med sig? — Nej, sir, hon hade försvunnit, innan han kom. Då han körde upp till huset, hängde detta rep ner från fönstret. Han for of som en vansinnig, och jag har ej sett honom sedan. Han for Somersham-vägen. — Vi ha ej mött honom, sade sir Hugh. — Han torde ha vikit in på en sidoväg, sade poliskarlen. — Huru komf miss Gliot hit från Bolton? frågade lorden.