Göteborgsposten – 1 september 1873, sida 2

2 om 8 d:o. Kanoner af grof kaliber skulle snart kört ut republikanerna, men de leksaker rojalisterna ega — och hvilka de, i förbigående sagt, tagit ifrån sina fiender i öppen strid — äro alldeles odugliga emot hvilken vanlig fästning som helst. Detta syntes genast vid första blicken. och kanonaden hade ej heller gjort någon bresch. Men en af konungens adjutanter sade mig, att republikanerna saknade vatten och att de om ytterligare 24 timmar måste gifva sig. Efter det jag iakttagit de belägrandes försök att tilltvinga sig inträde, började skådespelet bli enformigt, hvarföre jag utan någon gensägelse mottog adjutantens inbjudning att spisa frukost med honom. Sedan detta var gjordt, kom en annan adjutant och underrättade mig om, att konungen ville tala med mig, och några minuter derefter stod jag inför Don Carlos. Konungen är en vacker karl, med något herskarelikt i sin hållning; och han är minst hutvudet och axlarne högre än de fleste af hans följe; alldeles svart bår, så kortklippt som möjligt, tätt åtsittande kindskägg, en något stor men böjd näsa, ögonen med rik glans, och en mun som något betager den verkan som de andra dragen utöfvat, emedan både den och hakan ej motsvara den fasthet, som den öfriga delen at ansigtet företer. Don Carlos delar de försakelser, för hvilka en hvar är i detta guerillakrig utsatt, lika med den lägste soldaten i hans leder, och detta, i förening med hans ständiga själsbekymmer, skulle vara tillräckligt att bryta ned de fleste män. Han blottställer alltför mycket sitt lif, och generalerna uppmana honom ständigt att taga mera vara på sig; men konungen bryr sig ej derom och kommenderar ofta i egen person ett batteri äfven under den starkaste eld. Han är derför afgudad af sina trupper, hvilka tillbedja sin ledare, och uppriktiga vivas helsa honom, der han visar sig. Don Carlos samtalade en stund med mig. Iagen beklagar kriget mera än han, men samfundet var, sade han, i grund uudergräldt at republikens socialistiska tendenser, och huru mycket han än älskade freden skulle han likväl icke spara nagon möda för alt återställa lugn och ordning inom landet. II. Mit, ty jag tror mig ha rätt att kalla honom så, eftersom han redan blifvit krönt af de norra provinserna, är synbarligen icke en af prester så beherrskad bigott som haus fiender vilja framställa honom. Han talar flytande fransyska. tyska och italienska språken och beherrskar fullständigt denna svåra, passionerade castilianska talekonst, som tjusar i så hög grad spanska ähörare. En half timma efter mitt samtal med Don Carlos lemnade konungen staden (Estella) med en styrka af 3000 man, lemnande qvar en bataljon för att upprätthålla blokaden. Anledningen bärtill var den, att en kolonn republikaner (regeringstrupper) marcherat från Mendigorria för att undsätta Estella, men då den fick veta carlisternas styrka, hade den gått söder ut till Sesma. Konungen har intagit en stark ställning nära Allo, och om den republikanska kolonnen, som utgöres, efter hvad man sagt mig af 1500 man och två regementen kavalleri samt ett haltt batteri, vill slåss, skall Don Carlos icke motsätta sig det. Kongl. högqvarteret, Dicastillo, d. 22 augusti. Gärdagen var en lugn dag för kongl. armån-. Jag såg Don Carlos på eftermiddagen i Dicastillo, en stark ställning något norr om Allo, der konungen tagit sitt högqvarter. Ilan syntes mycket belåten med sitt partis senaste framgångar, isynnerhet i de Baskiska Provinserna, och han sade till mig, att han väntade sig skola inom kort få höra, att fästet Estella gifvit sig, emedan de belägrande lagt en mina ända till 12 fot från vallen. Don Carlos trodde ej, att något ansall skulle göras på Dicastillo. Det är en mycket för stark ställning, sade han, och de ha ej tillräckligt med artilleri för att bombardera ut oss. Jag beslöt derför att rida till Estella på morgonen och sjelf döma till hvad framsteg cartisterna gjorde. Men i dag på morgonen då det gamla tornuret i Allo slog 1, stördes vi af trampet från en hästs hofvar, hvilken galopperade gatan utför och stannade utanför vår dörr. Är brigadieren hemma? ropade en ordonansofficer. Jag måste genast tala med honom Nästa hus intill, gnällde den stackars egarinvan i vårt qvarter. IItt par minuter derefter kunde ett brådskande samtal höras. Underrättelser från Estella?4 sporde jag och stack ut hufvudet genom fönstret. Nej! nej! ljöd svaret. Har någonting håndt? Det kan jag icke säga, svarade kavalleristen och red sin väg. Men omkring kl. 6 på morgonen började trumpeter och jägarhorn ljuda i alla riktningar. Ilar marscherade en bataljon infanteri bort, der en annan, följd af mulåsnor lastade med bagage. Några minuter derefter ännu mera infanteri, och slutligen en eqvadron husarer. Ni gjorde bäst i att skynda er och stiga till häst, sade en adjutant; den rep ublikanska kolonnen är blott en timmes väg härifrån. Marken på andra sidan om Allo är gynsam för kavalleri. och de ha två hästregementen såväl som artilleri. Vi ha blott 170 man kavalleri och inga kanoner, hvarför general Otto tänker intaga en ställning i olivolundarne och på höjderna mellan Allo och Discatello, ty der skola vi afvakta anfallet. Jag måste i min berättelse gå några dagar tillbaka. D. 20 d:s hade den republikanska kolonnen dragit sig tillbaka till Sesma. Ifrån denna stad drog den sig vidare tillbaka till Lodosa, men i går, då den af sina spioner fick veta att vårt artilleri var i Estella, framryckte den till Lerin, och anträdde vid qvällens inbrott en marsch i den sannolika afsigten att utdrifva Don Carlos och hans ställaing vid Estella samt derefter genom ett utfall ifrån fästet taga de kongl. trupperna mellan tvenne eldar eller ätminstone åstadkomma en division och undsätta den republikanska garnisonen. Jag kom kl. 14,8 i morgse till platsen mellan Allo och Dicastillo och fann en bataljon carlistinfanteri ligga bakom en låg mur på en höjd, som väl skyddade ställningens venstra flank. Carlistkavalleriet befann sig på landsvägen mellan Allo och Dicastillo. Då jag kom till sistnämnda lilla stad, fann jag den mycket upprörd, ty konungen sjelf bade, beledsagad af general Elio. hans krigsminister, och af haus öfriga följe, nyss stigit till häst och ridit till en här belägen höjd, som hölls besatt af carlistliniens högra flygel. Jag red till samma ställning och hade derifrån en fullständig öfverblick åtver hela scenen. Ungefär en svensk mil derifrån och söder om mig voro Sesmas höjder, och då jag passerade läogs en stig, som tör derifrån till Allo, kunde jag genom min kikare urskilja en sqvadron kavalleri och derpå en eller två kanoner. Snart syn es ännu mera kavalleri, bakom hvilket jag kunde skymta artilleri onh an IRAAOA O: Må då lamma närmara