Göteborgsposten – 1 september 1873, sida 2

pet om hans afresa. Öfver 100 personer, och bland dessa en del fruntimmer, fingo nu tillfälle att tillbringa några timmar i hans sällskap och uttrycka sina sympatier för hans stortänkta och energiska sträfvanden. Skålen för hedersgästen föreslogs af prof. R. von Schoultz som med hos honom vanlig värma och vältalighet framhöll det storartade i det företag, som stått uader prof. Nordenskölds ledning, och de ovanligt svåra mödor och lidanden han och hans kamrater för det stora syftets skull underkastat sig. Prof. Nordensköld tackade hr v. S. för den välvilja och det deltagande, som visades honom, men ansåg, att br professorns skildring i någon mån kunde anses ölverdrifven, då den framställde talaren och de öfriga deltagarne i färden såsom hjoltar, en egenskap som tal. icko ville tillegna sig. För öfrigt uttalade prof. Nordensköld sin hjerliga tacksauhet mot de medlemmar af Göteborgs samhälle, som i så väsentlig mån bidragit dertill, att expeditionen kunde komma till stånd, och sin öfvertygelse, att hutvudsyftet en annan gång skulle nås, och hoppades tal, att äfven de, som slutligen hunne målet, skulle vara svenskar. Intendenten Malm föreslog derefter en skål för de öfriga i expeditionen deltagande vetenskapsmännen, och ekoladjunkten Sjögren en desslikes för öfriga deltagare i färden, dervid särkildt omnämnande fartygens betälhafvare löjtnanterna Palander och v. Krusenstjerna och kapten Klase. Exgeditionens botanist e:r Kjellman tackade derpå Göteborga samhälle för det intresse, hvarmed detsamma visat sig omfatta företaget, hvarpå rådman Colliander förklarade, att denna tacksamhetsgärd ej på det hela taget kunde egnas samhället såsom sådant utan hufvudsakligen tillkom några af dess medlemmar, och påpekade tal. härvid särskildt den del som landshöfdingen grelve Ehrensvärd och hr Oskar Dickson haft deri, att saken kunnat bringas å bane. Apotekaren Nordin töreslog derefter i ett versifieradt föredrag en skål för qvinnan; prof. v. Schoultz tackade i ett lysande tal arbetareföreingens sångkör derföre, att den i så hög grad bidragit till höjandet af den festhga stämningen och aftonens trefnad, och slutligen utbragte int. Malm en skål för professor Nordenskölds hustru. Ungefär vid midnattstid uppvaktades prof. N. derefter utanför sin bostad af arbetaretöreningens sångkör, som afsjöng ett par sånger och sör honom uppstämde ett letve.