Göteborgsposten – 29 augusti 1873, sida 2

gande regeringen som bekant ligger stor vigt och i anledning af hvilken lag turst Bismarck, på sin tid uttalade sig med så stor bitterhet gentemot riksdagen, — så länge dessa frågor icke äro afgjorda, kan man naturligtvis icke räkna på något verksammare deltagande från valmännens sida i den af pressen företagna agitationen, och hvad partiställningen beträftar. kan det endast i allmänhet anmärkas, att de konservative och det klerikala partiet tyckas kunna vänta en ytterligare tillväxt genom de nya valen, hvaremot det i numeriskt hänseende mycket svaga framstegspartiet knappast kan vänta någon tillökning af synnerlig betydelse. Den officiösa Prov. Corresp. har på senare tiden tagit sig för att gå strängt åt de partier, hvilka äro regeringen en nagel i ögat. Efter det bladet brutitstafven öfver det på sin tid mäktiga men nu ansenligt försvagade frawstegspartiet, har det sedan uttalat sig i liknande riktning om det konservativa partiet af den färg som Kreuzzeitung representerar. Äfven på hertigdömena Slesvig och IIolstein har regeringen haft sina ögon fästade, i det hon uttärdat ett reskript, hvilket var riktadt emot det s. k. slesvigholsteinska Landesparti, en qvarlefva från den gamla augustenborggka fraktionen. Detta parti, som på sin tid jomrade sig öfver danskarnes utsugningssystem, gklagar nu öfver, att skatterna efter anslutningen till Preussen stigit med 40 pret och till största delen icke komma hertigdömena till godo; att man i Preussen beviljat 200 millioner till statens jernvägar, utan att hertigdömena deraf fått att öre; att Nordoch Östersjökanalen endast begagnats som ett agitationsmedel och nu kan arses för uppgifven, sedan grefve Moltke hållit liktalet öfver densamma; att Preussen ej velat erkänna det slesvigholsteinska tvångsmålet (upptaget för att genomföra augustenborgarnes anspråk); att Preussens myndigheter bemäktigat sig hertigdömenas tukthusfond, 5,650,000 pr. thlr, och begagnar denna fond till uppförandet ett tukthus, fastän ett sådant bör byggas af statens medel; att ersättningen för krigsskada nekas efter anslutningen; att de slesvigholsteinska invaliderna icke få pension, och slutligen alt preussare stå i spetsen för alla hertigdömenas förvaltningsgrenar med undantag af presterskapet, fastän det är allmänt erkändt, att hertigdömena ha en skicklig embetemannaklass. Genom dessa klagomål, liknande dem som förr restes mot Danmark plus den nu ökade beskattningen, visar partiet klart och tydligt, att det ännu, utan att ha tagit lärdom af de senare händelserna, tasthåller vid drömmen om upprättandet af en särskild nordalbingisk stat. Emot dessa tomma drömmar uppställer regoringen i Berlin den fordran, att den politik, under hvars inflytande den tyska nationen återvunnit medvetandet om sin enhet och makt, äfven vid de förestående valen skall erkännas som förenande kraft. I I H