Göteborgsposten – 29 augusti 1873, sida 2

skell åtminstone för den närmaste framtiden lägga hinder i vägen sör saken. Nämnda artikel afslutar bladet med dessa kanske väl försigtiga ord: En revision af mellapriksförhållanden stundar, och om man härvid endast har för ögonen att undanrödja de olägenheter, som genom inträdda förändringar efterhand visat sig i den gällande mellanrikslagstiftniogen samt tillämpa dess bestämmelser efter de nu faktiskt gällande tullförhållandena i båda länderna, så tyckes lösningen af de knutar, som föreligga, icke vara svårare, än att man med säkerhet kan hoppas på en så till vida tillfredsställande lösning. Men frågan om nödvändigheten af att söka en annan basis för den ömsesidiga handelns framtida utveckling, än den som är gifven i skyddssystemets upprätthållande eller i beviljandet af tullförmåner för de resp. landens produkter, skall antagligen göra sig med oafvislig styrka gällande under upptyllandet af detta värf. Arbetarerörelsen i Köpenhamn. I måndags hölls ett af den Demokratiska föreningens ordförande, snickaren Pihl, anordnadt offentligt arbetaremöte på Nörrefzelled. På den utsatta mötestiden hade endast ett par hundrade personer infunnit sig, men efter hand ankommo flera, så att då mötet vid 5-tiden tog sin början ett par tusende lyssnare voro samlade kring talarestolen. Utom arbetare voro en mängd åskådare af alla stånd, qvinnor och barn närvarande. Snickaren Pihl förklarade mötets syfte vara i öfverensstämmelse med de utdelade tryckta resolutionsförslagen och föreslog smeden Adam Petersen till ordförande. Åtskilliga talare törordade derefter i längre och kortare föredrag och med mer eller mindre starka uttryck följande resolutioner, hvilka enhälligt antogos. 1) De församlade arbetarne från Köpenhamn med omnejd uttala sitt beklagande öfver, att nuvarande strafllagstiftning tillåtit, att tre män, som inskrifvit sina namn i vår arbetarerörelses historia, blifvit dömda som de föraktligaste brottslingar; de församlade arbetarne uttala sitt förakt för de män, som på åtskilliga sätt medverkat till, att lagens strängaste straff träffat arbetarnes målsmän; de församlade arbetarne uttala, att den dom, som öfvergått Pio, Brix och Geleff, icke beröfvar dessa män deras medborgerliga heder i arbetarnes ögon, och att arbetarne med tro och hängitvenhet fortfarande förblifva fästade vid de tre fångne arbetareledarne. 2) De församlade arbetarne från Köpenhamn med omnejd vända sig tillitsfullt till landets kung med anhällan om användande af den benådningsratt, som är en af kungamaktens stora rättigheter. Den dom, som öfvergått de tre arbetareledarne, Pio, Brix och Geleff, är etter vår uppfattning atgifven under sådana förhållanden, att den icke kan betraktas som ett uttryck för den sanna rättvisa, som bör genomtränga menskliga lagar och domar. Vi äro icke jurister och vi ämna icke tillåta oss att utpeka någon punkt i domens motiv som föremål för kritik, men blott i all vördnad andraga som vår åsigt, att här föreligger en fullkomlig missuppfattning at den arbetarerörelses karakter, för hvilken dessa trenne män stå i spetsen. Vi känna oss förvissade om, att vi icke tala ensamt i vårt eget, men i alla danska arbetares namn, när vi här framställa den öfvertygelsen, att de tre dömda redan vid den långa och pinsamma fängelsearrest de genomgått ha erfarit ett så hårdt straff, att lagens ord i hvarje fall måtte vara tillfyllest, och vår ödmjuka bön går derför ut på, att det måtte behaga Iders M:t att använda den makt att öfva nåd, som är nedlagd i kungens hand, och att återgifva desse fångne sin frihet. . 3) De församlade arbetarne uttalå, att de i den dom, som öfvergått deras ledare, se en uppmaning till alla landets arbetare om att sluta sig fastare tillsamman för att ömsesidigt understödja hvarandra och värna oss mot våra motståndares angrepp. Vi se ett medel att organisera denna sammanslutning i den Demokratiska arbetareförening, hvars uppgift skall vara att värna grundlagens helighållande, att verka för arbetarnes sociala och politiska rättigheter. Vi uppfordra derföre alla arbetare öfver hela landet att sluta sig till denna Demokratiska arbetaretörening för att sålunda bilda ett fast arbetareparti. Efter mötets slut utbragtes ett lelverop för de fängslade arbetareledarne, den Demokratiska arbetareföreningen m. fl, hvarefter deltagarne skildes åt.