Göteborgsposten – 29 augusti 1873, sida 1

år, 18 aug., Köln. ———— Å propos ett fragment af Handelstidningens spraåkforskning, I tisdags qväll serverades Handelstidningens läsare med en godbit under etikett Svensk språkforskning. Går man till botten af saken, böra äfven vi få vår del af allmänhetens tacksamhet för anrättningen. Ty genom vårt lilla ströftåg på den brännande isländska frågans område voro vi den ovärdiga anledningen till det silologiska gesällprofvets törfärdigande. Strängt taget var det i vår uppsats endast on obetydlig parentes, som lockade fram de två akademiskt vetenskapliga spalterna i II. T. När sådant kan ske för en parentes, hvad månde det då ej blifva af, när IL T. går att nedsabla resten af artikeln? Oss förunnas likväl en liten Galgentrist, till dess de danska och isländska statshandlingarne hinna anlända. Länge torde dock icke strasldomen komma att uteblifva. Vi hafva ett styggt varsel att inregistrera. Såsom hvar man vet, brukar med nästan astronomisk regelbundenhet ett nytt ord göra en mer eller mindre fransk visit i II. T:s spalter, hvarje gång ett nummer af tidningen Thjodolfe är i saggorna. I tisdags uppskakades i II. T:s utrikesöfversigt det ärevördiga ordet trygd ur sin åtminstone femhundraåriga dödeslummer. Slå ej gamla tecken fel, kommer alltså Göteborgs Thjodolfr snarligen att duka upp nya utdrag ur Islands IIandelstidning, oss till skräck och androm till varnagel. Äfven andra tecken båda en stundande eruption. Det är ett ledsamt symptom, när gammalt folk ändrar sina vanor. II. T. har hittills, som bekant, utmärkt sig för en jernhård konseqvens i all sin diktan och traktan. Någon omsadling i dess åsigter eller handlingssätt har aldrig varit värdt att tänka på. Men hur är det nu fatt? H. T. hatar citat. Förty II. T:s Ålärdom ligger icke på ytan, utan djupt förborgad i dess sjelfmedvetandes innersta schakter, oåtkomlig för det obeväpnade ögat. Likafullt citerar vår kollega nu så tappert som trots någon. Svenska språkets lagar, Konungaoch hötdingastyrelsen samt med Snorre Sturlusons (!) Ynglingasaga dansa förbi som i ett brokigt kaleidoskop, pagina för pagina, glosa på glosa. Yttermera låter II. T. oss kasta en häpen blick bakom den förlåt, som för profana ögon döljer Il. T:s redaktionshemligheter. Der en villad folktro tänkte sig sköna själars harmoni, der varsnas nu en mäkta betänklig splittring i sinnena, enkannerligen hvad filologien anbelangar. Medarbetarne hafva råkat i lufven på hvarandra för Islands innebyggares skull. Den ene skrifver si, den andre skrifver så. Intet tillmötesgående, endast en oafbruten och resultatlös dryftning. Med nyfiken ängslan måste publiken spörja: ÅIIo vet, huru länge detta rike skall varda boståndande? Något ohyggligt måtte således vara i görningen. Men ännu hafva vi icke stort skäl att beklaga oss. Det är ej längre den stränge farbrodren, för att icke säga tanten, som tillrättavisar och agar. Det är fastmera den vänlige läraren, som korrigerar, visserligen med glasögonen på näsan och grammatikan i näfven, men dock tillika med ötverseendets löje på läpparne. Rottingen är antingen bortsatt i kakelugnsvrån eller väl undanstucken bakom ryggen. Om rollens lämplighet och aktörens sallenhet äro säkerligen meningarne delade. vi få emellertid för vår del tillstå, att den humoristiska skolmästaruppsynen kläder vår vän från Det skönas verld många resor bättre än den mera gravitetiska räfstetingsmin, som han alltför ofta äflas att påtaga. Ett par småting beträffande formen skulle vi dock hafva önskat annorlunda. Belysom för tydlighetens skull vår mening med ett litet exempel! Måhända känner II. T. till, att vi här i Sverige hafva en lärd teolog, Victor Rydberg vid namn, hos hvilken äfven motståndare erkänna stora förtjenster såsom författare, fast han är väl het af sig emellanåt. Ryktet påstår, att denne man ivgalunda har rätt att bära prestkrage, ja icke ens funderar på att framdeles ingå i det högvördiga ståndet. Icke dess mindre sysselsätter han sig med teologiska ämnen, och det icke utan en viss framgång. Antagom nu, att samme forskare under loppet af sina undersökningar kommer att polemisera eEAce WQA — — Åh, då är jag säker om,