Då Honor på morgonen vaknade stark och uthvilad, satt henves värdinna fortfarande vid hennes läger och betraktade henne med ömma blickar. Flickan såg sig omkring, och hennes ansigte uttryckte en allt djupare förfäran, i samma mån som hon erinrade sig föregående qvällens fasor. — Var lugn, käraste, sade qvinnan ömt. Här är ni säker. Dessa män skola ej taga er ifrån mig, såvida ni ej sjelf vill gå. Ligg lugn och stilla, medan jag tillagar frukost åt er. Qvinnan gick ut och var borta en stund. Derefter kom hon tillbaka med frukost på en bricka. Under det hon med moderlig ömhet betjenade den unga flickan yttrade hon: — Mitt namn är mrs Williams. Min man är sjöman ombord på Argonaut, och jag väntar honom snart hem. MS SS s—