Göteborgsposten – 29 augusti 1873, sida 1

Honor var ännu litet trött. Hennes ögon slöto sig, och hon såg ej ett ansigto som såg in i rummet genom en springa på fönsterluckan — Darrel Moer sansigte. Hon drömde ej om, att faran var så nära. Men Darrol Moer och Grimrod voro båda på gården, och båda hade sett henne. De gingo omkring husct till köksdörren och lyftade på klinkan. Den gaf vika och de inträdde i huset. Mrs Williams ställde sig beslutsamt i vägen för dem, men de sköto henna undan, rusade förbi henne och inträngde i salongen. Honor sprang upp med lågande ögon och beredde sig till motvärn. Grimrod grep henne, höll henne i sina armar och drog sig mot dörren. Darrel Moer betäckte reträtten med en pistol. ;; — Hon är min hustru och vansinnig, hvad hon än må ha sagt er. Våga ej antasta oss, ty om ni det gör, skall ni komma att ångra er, sade han hotfullt. Grimrod skyndade med sin fånge ut till kärran, hvari Darrel Moer åkt, och satte upp henne i den. Han band hennes händer och fötter samt hotade henne, om hon ej bibehölle tystnad. — Reta mig ej! hväste han i hennes öron. Var försigtig. Jag är en djefvul, då mitt blod råkar i svallaing. Och Honor var tvungen att bibehålla tystnad, fastän hon läste ett mordiskt beslut i hans ögon. Darrel Moer kom med sitt laddade vapen baklänges ut ur huset, gick ner för gången, sprang upp i kärran, fattade tyglarne och körde derifrån i riktning mot Cypress. lunden.