Göteborgsposten – 27 augusti 1873, sida 1

— — — —Uä— — —ä— — d6d—— I3 A Y4662 Qvinnan uppgaf ettj rop, tvekade, såg bort åt det håll hvaråt kärran försvunnit och lemnade derefter fönstret. Honor hörde henne stiga ner för trapporna och öppna förstugudörren. Hon kom ut på gräsvallen, lutade sig öfver flickan, tog henne derefter i sina starka armar och bar in henne i huset. Hon lade henne på en soffa i ett litet tarfligt rum, stängde dörren och tände ett ljus. Hon var en starkt bygd qvinna med ett öppet, hederligt och godt ansigte. Honor blickade bönfallande upp mot henne. Den unga flickan föll ej i svimning, men hon var närmare medvetslöshet, än hon någonsin i sitt lif varit. Qvinnan fyllde en thesked med konjak och förde den mellan hennes läppar. Hon tog af henne hufvudbonaden och koftan och höll handen öfver hennes hjerta. — Stackars lilla varelse! mumlade hon; icke ser hon vansinnig ut. Jag skall taga vård om henne, till dess hennes slägtingar komma och hemta henne. Hvad hon är kall! Hon måste bli uppvärmd, annars blir hon: bestämdt sjuk! Hon har ej nog kraft qvar atttaga ett enda steg utan hjelp. Hon tog henne åter i sina armar och bar henne uppför trapporna till sitt eget rum och sin egen bädd. Qviinan tog af henne skodonen och löste upp hennes gullgula hår. — En sådan likhet! yttrade hon och drog en djup suck. Hon började taga af henne kläderna. Då kläningsärmen ej längre skylde den hvita armen och ljusskenet