Göteborgsposten – 25 augusti 1873, sida 1

sitt rum för två timmar sedan. Jeg omtalade för henne att ni skulle komma. Hon har ej varit länge borta. Hon slet sig lös från Moers tag, rusade in i husct och uppför frapporna till Honors rum. Genom det öppra fönstret såg hon ner till Moer och visade alla tecken till förtviflan. s — Det är ej mitt fel, klagade hon. Jag har vakat öfver henne så noga, som om jag haft kronjuvelerna att vaka öfver. Här är den knif jag förlorade. Ob, mr Moer, hon är någonstädes på vägen. Har ni ej sett en skymt af henne? — Nej, svarade Moer. Men hon måste ha tagit vägen till Somershams station! Hon väntade ju mig i qväll? Hon måste ha hört ljudet af mitt åkdon och då gömt sig vid vägen. Jag skall ännu kunna fånga henne. Han skyndade tillbaka till sin kärra, hoppade upp och for derifrån i ursinnig fart. Miss Bing ropade efter honom och sade, att Honor ej kännde vägen till Somersham, och att hon sannolikt gått i orätt riktning; men hennes ord förklingade i tomma rymden. . Han for landsvägen framåt, och såg sig derunder omkring åt båda sidor. — IIon har kommit undan! sade hon. Hon var (Forts.)