I Koln. Zeit. läses följande uppsats, hvilken bär nytt vittne om, huru man i Tyskland ser det kyrkliga spöket på alla håll och kanter: Från Amerika ha upprepade gånger kommit antydningar, kvilka synas egnade att uppfatta den nu så mycket omordade utvandrarefrågan i ny dager. Hvad katolska utvandrare angår, lockar det katolska presterskapet i Nordamerika dem systematiskt att flytta dit. Är från år känner det ultramontana presterskapet sitt politiska inflytande växa, och genom att draga dit än flera trosanhängare, hvilka man så fort som möjligt låter förvärfva sig amerikansk borgarerätt, skall man göra det katolska votum ännu starkare. Det skulle väl löna mödan att undersöka, huruvida vårt presterskap understödjer dessa sträfvanden i Tysklands katolska trakter. I de polsktalande trakterna ha redan förmärkts spår till ett sådant inflytande. De presterliga politici under centerns ledning lägga dervid en viss försakelse i dagen. De skola lemna ifrån sig verktyg, hvilka hittills tjonat dem blindt och lydigt; men en högre vilja har kanske beslutat, att herraväldet såsom kyrka i Amerika är för ögonblicket vigtigaro och lättare att ernå, och då måste äfven de tyska ultramontanerna lyda. Med den ifver, ultramontanismen egnar åt de politiska angelägenheterna i Förenta Staterna, och de framgångar, aom den redan uppnått, öfverensstämmer föga den ringaktnivg, som många amerikanska politici såväl muntligen som skriftligen visa för dessa sträfvanden. Man vill ej gerna medgifva, att dumheten och vidskepelsen kunna ännu en gång spela en stor roll i det friaste land i verlden, men man glömmer, att den blinda massan i all tid varit ett fruktansvärdt vapen i händerna på skarpsynta och hänsynslösa ledare. Och till stärkande af denna massa värfvar man systematikst nya anhängare såväl i Irland som i Preussens katolska provinser. Detta påstås åtminstone i Amerika med bestämdhet.