Göteborgsposten – 20 augusti 1873, sida 2

ä4 2— Fran Utlandet. Vigtiga strider pågå i närvarande stund Spanien, der carlistorna i norr nu gjort allvar af sin länge tillämnade angripande rörelse mot Bilbao, hvilket de, sedan man ej efterkommit deras uppmaning att kapitulera, nu börjat beskjuta. Myndigheterna i Bilbao vända sig till utländska officerare med begäran att de må deltaga i stadens försvar, en begäran som förefaller något besynnerlig. De belägrade ha fri tillgång till hafvet; för avt tvinga de i hamnen liggande fartygen att atlägsna sig, beskjuta carlisterna dem, sålunda faktiskt blokerande staden äfven från sjösidan. Från Madrid klagas öfver, att carlisterna icke skona de byggnader, öfver hvilka Geocöverkonventionens tecken svajar. Man bör dock erinra sig, att Don Carlos ännu icke slutit sig till denna konvention. Han har förklarat sig dertill villig, men då gjorde man i Madrid och annorstädes motstånd, emedan det skulle medelbarligen innebära hans erkännande som krigförande makt. Desslikes påstås det från Madrid, att carlisterna äfven beskjuta franska och engelska byggnader, en omständighet som skulle frammana dessa makter för att! göra slut på bombardementet; bekräftelse på uppgiften torde dock böra afvaktas, ty osanningar inmängas alltför ofta äfven i de uppgifter, som bära hallstämpeln af officiela. Det kan emellertid tagas för gifvet, att carlisterna äfven om de i nordvest åter måst lemna Berga, nu stå ganska starka och att de äfven vilja begagna sig af tillfälletsör att vinna framgångar, innan regeriogen i Madrid ännu hunnit att göra slut på upproret af de oförsonlige, af socialister och kommunister i södern, der tillståndet alltjemt är anarkiskt och förvirradt. Det är mot Carthagena, dessa upproriskas hufvudort, som spanska regeringen nu riktar sin hufvudsakliga verksamhet, under det att de upproriska åter å sin sida bereda sig till ett yttersta försvar. På redden ligga nu ej mindre än fem engelska krigsskepp, tre italienska och ett nordamerikanskt. Trenne insurgentfartyg ha lagt sig alldeles under skydd af fästet Galeras kanoner och börjat beskjuta dem. Några skott vexlades, men ingen skada gjordes. Inne i Carthagena har de upproriskas regering, kallad Allmänna Välfärdsutskottet, ej blott utfärdat en befallning, att alla manliga innevånare om mer än 16 års ålder skola betraktas som stridbara samt bära mössor med tecken hvilka angilva numret på det regemente de tillhöra, utan äfven lössläpt 1,500 galerslafvar för att få at dem soldater. Intendenturen har fått bemyndigande att bemäktiga sig alla åtkomliga litemedel. Butikerna äro stängda och tvångssedlar utfärdas. Vore detta ej i Sparien, der de skrytsamt omtalade bragderna så ofta krympa ihop till parodier, skulle man kunna vänta sig en blodig kamp. Saken blir väl lättare ordnad, såsom i Valencia t. ex., hvarifrån vi nedan meddela en upplysande skrifvelse. Galiciens socialister ha bildat en kolonn om 800 man under Rios. De högre och lägre officerarne äro alla bönder. De ha brandskattat en del städer, afskurit telegraftrådar och trängt fram till Mazquito på portugisiska gränsen. De vilja åstadkomma en resning bland de portugisiska socialisterna och förbereda äfven ett angrepp på Örense. De upproriska i Murcia befinna sig i Albacete och råda öfver denna kanton, räknande 2,500 man under befäl af öfverste Carreras, hvilken beledsagas af deputeradena Galvez, Alfaro, Rubio och andra ledare. De utgifva tvenne tidningar, kallade Arbetaren och Kantonen Murcia. I Madrid ha cortes gillat förslaget om att kalla 80,000 man af reserven under fanorna — 80,000 man på papperet, kanske 8000 man i verkligheten! Emellertid har ministern för de allmänna arbetena roat sig med att föreslå upprättandet at blandade juryer af arbetsgifvare och arbetare, hvilka skola ba till syftemål att bestämma längden at en.arbetsdag samt daglönen. Dessa juryer skola hålla en årlig kongress i Madrid i oktober månad. Om Valencias fall skrifver, såsom ofvan sagts, en korresp. detta: Jag är ej fullt säker, om madriderregeringen kan lyckönskas till sin seger i Valencia. Det är i alla händelser tvifvelaktigt, huruvida hennes fram: gång der är alls värd namnet seger. Det är sannt att hennes trupper äro i besittning af staden och at vidare blodsutgjutelse förhindrats, men hvad hafvs de funnit? En öde stad. IIvarje upprorsman a någon vigt, ifrån de deputerade som inledde uppro ret till de män som uppkastade och bevärade barri kaderna, flydde sjöledes till Carthagena! Generaler medger, att han under fyra dagars oregelbunder bombardering kastade mer än 1000 bomber in i sta den. Lyckligtvis riktades flertalet af dessa illa, följd af bristande vetenskaplig kunskap hos hans ar tilleriofficerare, f. d. sergeanter och korporaler. F