Göteborgsposten – 20 augusti 1873, sida 1

AAOO — Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 12 augusti 1873. Det blef således verkligen allvar af med fusionen den här gången, och sedan försoningen mellan chefen och medlemmarne af den bourbonska familjen nu blifvit en verklighet, äro alla menniskor öfverens om att erkänna den stora betydelsen för hela samtiden af denna händelse. Franska folket är nu en gång så beskaffadt, att en fait accompli gör mera intryck än alla teorier, och blott och bart den omständigheten, att man icke behöfver stå förlägen för svaret när en republikan med triumserande skadeglädje frågar: -hvilken monarki? samlar nu till det monarkiska partiet tusental, som annars, åtminstone icke öppet, vågade bekänna sig dit. Det är alldeles omisskänligt, att på dessa dagar en ofantlig omsväng söregått inom den allmänna opinionen. Man gör sig visserligen icke i detalj reda för, huru den monarkiska styrelseform, som man i andanom ser införd inom få månader, skall komma att taga sig ut, man tänker icke ens på den hvita fanan, — man endast hoppas. Men naturligtvis är det icke alla, som befiona sig i en så fredlig stämning, och nationalförsamlingen, om den vill påtaga sig att kalla Henrik V till tronen, skall få med farliga och allvarsamma motståndare att göra. De farligaste af dessa motståndare äro icke radikalerna, hvilka under närvarande förhållanden ingenting kunna företaga med våld och och som icke ens kunna antagas få öfvervigten vid valurnorna, när deras konservativa motståndare få mod att mangrant uttala sin mening. Farligare är Thiers, som, stödjande sig på de moderata republikanerna, skall göra allt för att utan något slags hänsyn söka att, när han finner ögonblicket vara inne, störta hvarje regering, som icke är ett verktyg i hans hand. Men aldra farligast äro bonapartisterna, för hvilka det nu gäller vara eller icke vara. Oförmögna måhända att i närvarande stund ställa sig mot opinionens ström, skola de snart förstå att samla omkring sig alla dem, som vilja göra opposition. Deras inflytande inom armen är högst betydligt, och deras princip om folkomröstningen har redan hunnit att så växa in i de politiska sederna, att folket skall anse någonting fattas i konungens rätt till kronan, om den icke blir tillämpad, hvilket den, med den vändning som sakerna nu synas taga, svårligen kan blifva. De republikanska tidningarne äro uppfylda med beskärmelser öfver Henri de Rocheforts nu omsider verkstälda deportation till Nya Caledonien. Man hade redan för en tid sedan börjat sätta i omlopp historier om hans svåra sjuklighet, och det heter nu i Rappel och konsorter, att det är Ånära döende som han är sänd ombord på skeppet, som skall föra honom till hans gamla kamrater och offer. Det har emellertid blifvit upplyst af den medicinska undersöknings-kommissionen, att han mycket väl är i siånd att uthärda resan. Men ännu mera, det har också blifvit upplyst, att det är den första gången som han underkastats någon sådan undersökning; alla de föregående gångerna har en vänligt beskyddande hand, Thiers sekreterares hr Barthelemy S:t IIilairese, på förhand utstrukit hans namn från listan på dem som skulle afsändas. Emeilertid ha äfven nu bemödanden gjorts att rädda honom från det hotande ödet att få tillbringa sina dagar fjerran från Frankrike — så fjerran tillochmed, att om också en ny revolution skulle dekretera hans frigifvande och, hvem vet? kanske kalla honom åter till de bögsta öden, så kan mycket väl reaktionen eller kontra-revolutionen ha hunnit komma till makten, när han efter den långa sjöresan stiger i land, då det ingen annan råd skulle vara än att fara tillbaka igen. Victor Hugo har adresserat sig till hertigen af Broglie i egenskap af kollega inom de fyrtios helgade krets, för att begära Rocheforts befrielse från deportationen. Hans mycket ömtåliga helsa tillåter honom icke, säger förespråkaren, denna långa resan, eller också skall klimatet eller hemsjukan döda honom. Och Rochefort är icke blott familjefader utan hvad mera är un briljant et valllant esprit, un öcrivain original et rare, och den dag, då Frankrike erfore att hans graf öppnats, skulle för hela landet bli en sorgedag! Hertigen at Broglie har icke haft svårt att besvara denna illa använda känslofullhet. Han har öfversändt brefvet till inrikesministern, som är den hvilken har med saken att göra; men han tillägger för egen del både att Rochefort har varit föremål för en alldeles specielt noggrann undersökning och att hans öfverlägsna intelligens, i stället för att förmildra hans brottslighet tvärt