sade qvinnan, i det hon talude mer för sig sjelf än till Honor. Jag skall göra en ny undersökning i skafferiet. Hon tog brickan och gick samt låste dörren efter sig. llonor var ensam med sina dystra aningar och obestämda farhågor. I timtal gick hon på gollvet eller satt framför elden, men kände ingen böjelse för att sofva och beredde sig ej att gå till hvila. Miss Bing lade på en stor brasa i köksspiseln, satte sig i en af de högkarmade stolarne och slumrade in framför brasan. Omkring klockan half tio hördes hästtramp på den stenbelagda väg, som från landsvägen ledde till det gamla huset, och en ryttare red i traf fram till dörren på baksidan af huset, hvarefter ett hårdt slag hördes mot denna dörr. Miss Bing sprang upp yrvaken och gick till dörren, Hon öppnade den försigtigt och tittade ut. Det var ej särdeles mörkt, ty stjernorna lyste klart, och man kunde tydligt nog se föremålen på några famnars afstånd. Miss Bing såg på förstugutrappan en halfvuxen yngling. — Hvad vill ni? frågade hon i skarp ton. — Är detta Cypresslunden? frågade ynglingen. — Ja. — Här är ett telegram till miss Bing på Cypresslunden, sade budbäraren, (Forts.)