biträde, så mycket verksammare, så att the Lord Chief Justice och bisittare och jury synas alla högst otåliga, en känsla som d:r Kenealy fortfarande högst artigt påstår sig sentera, under det han anlitar alla de genom de brittiska rättsedvanorna tillåtna omvägar, som stå honom till buds för att i oändlighet utdraga denna skandal. D:r Kenealy påstår nu, att zpoor Roger har varit tokig en längre tid och att detta gifvit anledning till de löjliga historierna om Arthur Orton. En del olyckshändelser i hans ungdom hade gjort hans hjerna svag, och doktorn anser sig kunna bevisa, att, när de skeppsbrutna från Bellaräddades af Osprey, ett ännu icke anträffadt amerikanskt fartyg, så var icke blott vår baronet utan hela besättningen i en semi-delirious state, ett tillstånd som länge fortfarit. Under inflytandet af en viss själsrubbning föll också den hoppfulle arftagaren at hästen i Australien och bröt af sig näsan. Så tillkom solstygn, och under hela tiden spädde Sir Roger, genom oaflåtligt förtärande af whisky, på det kroniska rus, han bekommit. Efter upprepade påminnelser om dessa obestridliga fakta börjar d:r Kenealy läsa upp långa stycken ur Abererombiees lärda arbete om sinnesrubbningar föranledda af feber och omåttligt förtärande af rusdrycker och kommer omsider efter åtskilliga afbrott från domstolens sida in på det märkvärdiga och här högst användbara precedensfallet, att sjelfve Sir Walter Scott i sin autobiografi förklarar, att han glömt det grekiska alfabetet, hvarefter han påpekar, att den lärde Erasmus läste så mycket latin och grekiska, att han glömde holländskan, hvilket ju dock vore ett lättare språk, som till på köpet var den namnkunnige mannens eget modersmål. Förgatves vädjar the Lord Chief Justice till dr Kenealy och frägar honom, om han tror, att han, äfven om han i 50 år vistades på en obebodd 8, skulle glömma det språk, som han nu så vältaligt brukar. Dr Kenealy vill ej utsätta sig för experimentet, men fortsar att med en otrolig ihärdighet söka göra tydligt, att alla de fakta, som göra det osannolikt, att pretendenten är sir Roger, alldeles icke hafva någon betydelse. En juryman förklarar, att han redan kan hela pretendentens historia, alla hans afventyr och allt, som kan i sak upplysas, utantill. Dr Kenealy påstår, att han bör få tala åtminstone lika länge, som hans motståndare fått upptaga tiden för den ärade domstolen, för hvars lidande han emellertid i betraktande af de obeqväma sittplatserna har det djupaste medlidande. För hvarje särskild bevisning vore dock nödvändigt att gå igenom alla fakta, som kunde dervid anses såsom premisser, äfven om de förut vore omnämda. Så omvexla långa historier, fyndiga och löjliga vändningar och artigheter med hvarandra, afbrutna då och då af ett och annat bittrare utfall mot motståndarens rättegångsbiträde, och hvarje redogörelse tyckes sluta dermed, att the learned counsel proceeded with his adress, hvarpå tidningarna tillägga: The report will be continued in our subsequent editions. Läkare-strike. En allmän läkare-strike skulle sannolikt framkalla vida större förskräckelse och ängslan än gasarbetarnes i London eller åtminstone blifva betydligt mycket mera kännbar än bagarnes i Stockholm och skomakarnes i Göteborg, allt under förutsättning att icke en märkbar förbättring i det allmänna helsotillståndet i och med detsamma inträdde. Emellertid har nu en sådan strike, enligt en schweitzertidning, visat sig i kantonen Aargau. Lagen fordrar nemligen, att läkare skola gratis åtaga sig behöfvande patienter, som vistas i deras grannskap, och berättigar dem endast till en obetydlig ersättning, då de kallas att infiona sig öfver 3 sv. mil från sin bostad. Man anser, att doktorerna hafva anledning att vara missnöjda, och man hoppas, att striken skall framkalla ändring i lagstiftningen. Manifestation. Vid senaste valstriden i vestra Staffordshire såg man i ett fönster i ett hotell en märkvärdig transparent föreställande tvenne söndagsskolbarn med cherubansigten höjande en fana, på hvilken voro afbildade en bibel, en krona och en spira med följande rader inunder: Holy Bible, Book divine, Precious treasure, thou art mine; Mine to tell me whence I came, Mine to tell me what I am. (Helga bibel, dyra gåfva! Min du är, det vill jag lofva; Du mig ju mitt ursprung lär, Du mig säger hvad jag är.) Derpå följde följande strof: Skola vi låta taga från oss denna välsignelse? Nej. Derföre måste vi — rösta på mr Allsopp.