sen och och ett par mindre å ena handen under det de båda uppehöllo sig ombord å briggen Edla från Kongsbacka, som då låg i Havre och å hvilken de båda voro anställda. Ehuru trenne inför svensknorska generalkonsulatetet i Havre afhörde vittnen på sin ed intygat att omöjligen någon annan än Börje Svensson kunnat utötva våldet, helst de sett denne och Carl Svensson vid ifrågavarande tillfälle uppehålla sig i samma koj, hvarur Carl efter en stund sprungit upp blödande ur flera sår, hvilka han sade att Börje tillfogat honom, och ehuru Börje vitsordat riktigheten af vittnenas utsago, kunde hau doch ej förmås erkänna sitt brott utan bedyrade sin oskuld vid allt hvad heligt är. Någon knif påstod han sig ej ha innehaft men möjligen en liten sax, hvilket han dock icke med säkerhet kunde erinra sig enär han vid tillfället varit mycket öfverlastad. På grund häraf blet Börje Svensson i torsdags af rådhusrättens tredje afdelning förelagd att med ed fria sig från åtalet den 16 nästk. oktober ifall han så kan. Vid denna målets utgång förklarades han ej längre kunna hållas i fängelse utan skulle genast frigifvas