— För sina egna planers skull, svarade grefvinnan, nu lika blek som hon förut varit rodnande, för att han skullo kunna gifta om sig igen måhända. Hans förening med Carmine Roff skulle sannolikt ha förtörnat hans onkel, då squire Floyd, numera lord Waldemar, och han dolde sitt giftermål. Är mrs Moer verkligen vansinnig? — Fullkomligt vansinnig, mylady, stundom våldsam, stundom foglig som ett barn, men aldrig vid sina sinnens bruk. I denna verlden skall hon aldrig återvinna sitt förnuft. Ifall vi lyckas finna henne och ni träffar henne, skall hon ej känna igen er, mylady. Hon har varit under min vård i så många år, att jag skulle mycket sakna henne om jag förlorade henne. Man saknar en patient, som så länge ständigt utgjort föremål för ens omvårdnad, huru besvärlig denna än kunnat vara. Jag — jag hoppas, mylady, att ni ej skall taga henne bort från min inrättning. Jag skall med nöje framställa för er mitt system för behandiingen af mina olyckliga pensionärer och visa er alltsammans, så att ni skall finna, att mitt hus är ett verkligt hem för de olyckliga varelserna. — Jag betviflar ej det, dr Parfitt, sade mylady i det hon åter lade in dokumenterna i portmonnän. Jag har ingen afsigt att taga mrs Moer bort från eder omvårdnad. Jag skall komma ner för att se henne — jag skall hjelpa er att söka reda på henne. Hvar kan hon vera? Hvrilken väg kan hon ha tagit, då hon flydde? — Jog har låtit söka efter henne öfverallt i trakten kring mitt ställe, sade doktorn. I torsdags erhöll jag ett telegram från Bing, hvari hun frågade, om miss Roff var