Göteborgsposten – 13 augusti 1873, sida 2

RNTä Utlandet En bland den republikanska idens välligaste och varmaste förfäktare, den spanske eputeranden Castelar, har i dessa dagar, selan han väl praktiskt erfarit hurudana de yterliga republikanerna sjelsve äro, då de komna sill makten, hållit ett ur många synpunker märkligt tal, i hvilket han bittert angripit, j republiken, utan republikanerna och blottat hela deras at enskilt maktbegär vållade regetingsoduglighet. Fråga var neml. i cortes om afgitvandet af ett tadel mot de deputerade, som slutade sig till kommunistupproret, mot Intransigentes. Castelar uppträdde för förslaget och ville begagna tillfället att tillbakavisa de beskyllningar för konservatism som gjorts honom. Han hade ingen förbindelse med det gamla monarkiskt konservativa partiet. Ians stora ärelystnad hade varit, att republiken skulle stadgas, icke af det konservativa partiet, utan ar det republikanska, och han önskade att detta måste ske derigenom, att republikanerna utvecklade den disciplin, som alltid utmärkt de konservativa och genom hvilken de hittills alltid utträngt det republikanska partiet från det offentliga lifvet i Europa. Han fäste sina åhörares uppmärksamhet derpå, att det republikanska partiet hittills ilat som en meteor öfver Europas himmel. Det hade herrskat i Frankfurt ett halft år, knappast etti Frankrike, och det hade försvunnit som en komet, icke fördrifvet af sina fiender, utan genom sina egna misstag, oåterhållsamhet och lidelser, och framförallt genom sina vansinniga uppresningar emot sig sjelf, hvilka voro dess död. Han hade önskat, att hans älskade Spanien skulle vara ett undantag från denna regel, och enda möjligheten derför var, att det republikanska partiet utvecklade de egenskaper som äro nödiga för ett regeringsparti, egonskaper hvilka äro långt skilda från blindt förtryck som revolutionär utopi. Hittills hade republikanerna haft ibland sig månge profeter, men få politici; de höllo sig mycket till det ideela, men kände föga till verkligheten; de sväfvade upp till himlen i sina tankar, men snafvade mot första stubbe på marken. Detta hade enligt historiens vittnesbörd alltid varit fallet: utbredarne af framstegsideer hade aldrig kunnat gifva dem stadga. Castelar fortfar: Ah, m. h, hvilket bedröfligt skådespel vi såsom parti erbjudit Europa! Allt, hvartill vi tagit initiativet, ha de konservativa förverkligat! Hvem kämpade för den ungerska nationens sjelfstyrelse? En republikan, Kossuth. Hvem förverkligade den? en konservativ, Deak. Hvem reste tanken på lifegenskapens upphäfvande i Ryssland? En republikan, Hertzen. Hvem förverkligade den? En kejsare, Alexander. Hvem reste tanken på Italiens enhet? En republikan, Mazzini. Hvem förverkligade den? En konservativ, Cavour. Hvem frambragte tanken på Tysklands enhet? Republikanerna i Frankfurt. Hvem förverkligade den? En imperialist, Bismarck. Hvem uppväckte till lif den tre gånger qväfda republikanska tanken i Frankrike, sedan den första republiken blifvit en storm, den andre en dröm och den tredje blott ett namn? En skald, Victor Hugo; en stor talare Jules Favre; och ännu en stor talare, Gambetta. Hvem stadgade den? En konservativ, Thiers. Och hvems skarpa svärd skyddar henne nu? Cesarernas fältherre Mac Mahon. Castelar vände sig härpå till den Åförsonliga venstern och utbrast i en lidelsefull vädjan, hvilken framkallade stor sensation: Hvad viljen och hvad tron I af minoriteten ? Tron I, att I kunnen rädda oss med edert beteende, edra åtgöranden, edra kantoner, edra resningsförsök och eder skamlösa demagogi — denna demagogi utan namn, utan ansvar? Nej, med detta brottsliga oförstånd, detta vansinniga sjelfmord, kunnen I endast vänta republikens snara förstöring och ohjelpliga vanära. Ah, m. h., republiken måste räddas af de gamla, verkliga, historiska republikanerna och hon måste räddas ifrån denna skändliga hord af militära äfventyrare, barackkonspiratörer, okunniga och ärelystna män! on Tron I, att dessa män äro uppriktiga i sin förklaring, att de rest sig för utropandet at de fria kantonerna? Tron I, att de icke skulle ha rest sig, äfven om vi redan utropat kantonerna? Om I det tron, så kännen I dem alls icke. Hvad bry de sig om kantonerna? Hvad ha de för kunskap om kantonerna? Om vi också skapat den mest repablikanska författning i verlden, den mest federativa — om vi satt i praktik alla de sociala utopierna, om vi omdanat jorden så, som Jacob Böhme (bekant tysk mystiker på 15—16:hundra-talen) ville — så skulle dessa män likväl hatva rest sig, derför att allt hvad de bullangueros (upprorsmän) af naturen, åsyfta är att fiska i de skamlösa oroligheternas grumliga vatten. Castelar prisade derefter de monarkister, som af ren patriotism slutit sig till republiken, men utfor sedan på följande sätt: I deremot, med edra generaler och deras med republikanskt blod stänkta historia, uppresen eder emot republiken, derför att nationalmedvetandet icke A— —— — HA MR . — Å vill gå in på att låta eder intaga de första platserna d I deri! e Castelar antydde äfven möjligheten af card-listernas triumf, på grund af den bland republikanerna rådande splittringen, sägande: MN. h. kammaren applåderade sennor Rios Rosas, då han för ett par dagar sedan sade, att han ej trodde på möjligheten af en carlistisk restauration. år Jag kan ej heller tro derpå. Det är omöjligt att i )eSpånien påtvinga samvetet inqvisition, tanken censur. x-stribunen tystnad. pressen munläs eller arbetarens tt, verkstad den lättjefulles kloster. Nej; det är omöj ra ligt, att konungen, äteruppsatt at så många prest rå I horder och smord, genom artvet från så många ty Vi-ranner, skall komma såsom sina förfäder mellan er dubbel rad af galgar, i hvilka hänga de mördade m, patrioternas lik, eller under handklappningar frår ördessa fanatiska massor, hvilka sträcka ut sina hän der och bedja att de må bli fastkedjade samt skria :en 2pod åt Spanien! i Nej, allt detta är lika långt ifrån oss som Nero onoch Tiberii fasor. Må Spanien heldre sjunka til de hafvets botten, än underkasta sig Don Carlos rege ring. En sak kan inträffa, visserligen öfvergående af I men den kan dock inträffa. Ett mellanrum kan upp på stå för några dagar eller några månader, då preten denten kan komma till Madrids slott, såsom frans mannen Josef kom oaktadt våra fäders bjeltemoc Veten I, huru det är möjligt? Jo, genom republ