Göteborgsposten – 12 augusti 1873, sida 1

sörut och bryta fördomarnes is. Ett faktum är att det icke obetydliga antal slåtteroch skördemaskiner (från England och Amerika), som i år inkommit hit, är afyttradt, och att ganska många landtmän äro nu synnerligen missbelåtna med sin tvekan att reqvirera af dessa redskap. Någon egentlig täflan emellan de ofvan antydda slåtteroch skördemaskinerna kunde icke vid mötec anställas. De kunde icke under lika förhållanden arbeta. Höskörden var också redan verkställd ; men med en Buckeye utförde löjtnant Schirer von Waldheim (i firman Elfving Co:i) ett ganska vackert experimont. På ett redan med lie och handkraft skördadt timotejfält, der den qvarstående nu torra stubben var 4 å 5 tum hög, användes nyssnämnde slåttermaskin och med den verkan att stubben jemnt och fullständigt afskars intill 23:dels tum nära rotan Maskinen arbetade således utmärkt väl. Samtlige slåttermaskinerna försöktes äfven på ett fält bestående af icke mogen vickerblandsäd; men dels användes icke för dem samma dragkraft (för den ena hästar, för de två andra oxar, hvilka voro svåra att styra), dels var den stora folkmassan som inträngde i sädesfältet, till stort hinder för ett jemnt och ostördt arbete, hvadan också icke något fullgiltigt omdöme af prisdomrarne här kunde fällas om dessa skördemaskiners inbördes företräde. Emellertid blefvo ganska många landtbrukare, som varit tvifvelsamma, nu öfvertygade att skördemaskiner kunna användas äfven här i landet, och det är ganska säkert att dylika maskiner i stort antal skola införskrifvas till nästa års skörd. Den egendom, på hvilken landtbruksmötet hölls, — Margretelund — är ett gammalt herresäte, omkring 20 mantal och omtattande 5000 tunnlands areal. Jordmånen är särdeles bördig, men marken är mycket kuperad, såsom fallet vanligen är i skärgården. Skogen, som är vidsträckt, vårdas väl och der förefinnas många tusen vackra ekar, ett trädslag som utmärkt väl trifves i skärgården. Margretelund gjordes till herresäte redan på 1600-talet af frih. Gabr. Oxenstjerna, som antagligen uppförde hufvudbyggnaden. Hans sondotter Elsa Sparre, vorden onka, sålde egendomen 1718 till tri. Samuel Åkerhjelm, som 1712 sändes till Carl XII i Turkiet, var med vid Bender, sedan vid Fredriksballs belägring och vid kung Carls död. Emedan frih. Åkerhjolm, ehuru vid 1719 års riksdag ledamot af secreta utskottet, icke ville ingå på det då rådande partiete planer, blef han åsidosatt och drog sig tillbaka till privatlifvet, egnande sig åt skötseln af Margretelund. Men snart blef han i allmänna värf anlitad, insattes 1738 åter i secreta utskottet, kallades året derpå till riksråd och utöfvade ett stort inflytande, men då han strängt och frimodigt ogillade 1745 års finanssystem och införandet af småsedlar, förutsägande att stora finansiella olyckor skulle genom detta inträffa, föll han i det rådande partiets onåd och nödgades 1747 taga afsked från riksrådsembetet utan att erhålla pension, fastän han då i 40 år varit i statens tjenst anställd. Han återvände nu till sitt kära Margretelund — han hade redan länge skrifvit sig Åkerhjelm af Margrotelund— likasom brodren Lars skref sig Åkerhjelm af Blombacka och hvad han icke dittills gjort till egendomens förbättring, det gjorde han under sin återstående lefnad. Till hufvadbyggnaden, som är belägen på en hög bergkulle, leder en stentrappa i fyra afsatser. Vid denna trappa, som är oförändrad, och som sannolikt torde så förblifva äfven efter den restauration af byggnaden, som snart skall företagas, är en märklig historisk tilldragelse fästad, och det är egentligen med anledning af den, som jag här ofvan i korthet angitvit riksrådet S. Åkerhjelms politiska bana. Det hände honom, hvad ytterst sällan kommer andra statsmän till del, hvilka lefva och verka under partitider, det nemligen, att han redan i lifstiden fick rättvisa. Hattpartiet hade till rikets förderf länge innehaft makten, derunder lättsinnigt inledt krig, som lemnat olycksbringande resultat, och genom ett ohejdadt slöseri med statens och bankens medel till fördel för det herrskande partiet ökats rikets skuld till mer än 60 mill. daler s:mt. Frib. Åkerhjelms 1745 uttalade spådom i afseende på finanssystemet och tillverkningen af småsedlar hade vunnit en sorglig bekrättelse: banksedlarne hade intill 1765 småningom sjunkit till omkr. en tredjedel af namnvädet. Hattpartiet föll ändtligen vid 1765—66 års riksdag och sju medlemmar af Hattrådet aflägsnades. Rikets ständer beslöto nu att gifva den