Göteborgsposten – 12 augusti 1873, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 10 augusti. En af mina vänner — en af dessa rikt begåfvade naturer som varmt och uppriktigt intressera sig för allt godt och nyttigt, som alls icke vill bli riksdagsman, fastän han dertill bestämdt är passande, som sköter sina egna och andras affärer förträffligt, som har en söt hustru och tre snälla barn — kom upp till mig i fredags tidigt på förmiddagen, mycket andfådd, ty han tar alltid tre trappsteg i hvart språng, gat sig knappt tid att helsa, och yttrade brådskande: Se så, Göran, lägg ner pennan för i dag, tag på dig hatten och ytterrocken och följ med. Vi ska ut på landtbruksmötet, förstår du; men raska på, ty anuars komma vi försent till ångbåten. Det föll mig in att göra lite opposition; men min förbemälde vän eger on förvånande förmåga att alltid göra sin vilja gällande. I hans röst ligger intet befallande; men han blir alltid åtlydd, ty ingen vill göra honom emot och jag gaf derföre snart vika. Ser du, sade han, under det att vi med snabba steg styrde kosan framåt skeppsbron till Logårdstrappan, saken är den, att när jag samlat den der millionen, som du vet, köper jag bestämdt en landtegendom, lemnar hufvudstaden, anlägger becksömsstöflor, sköter min ångplog sjelf, och gör i hvete, råg, korn och hafre, som jag sjelf producerat — å! det skall bli ett herrligt lif. Ombord på ångaren Waxbolm sammanträffade vi med Stockholms läns Kongl. Hushållningssällskaps patricier och plebejer, och många andra landtbrukare derjemte men trefligt tolk allesammans. Grödan är rik, foderskörden förträfflig, landtmännen ha god tillgång på penningar, och intet att grumsa öfver: de äro derföre ganska belåtna med både Vår Herre och med regeringen, nu åtminstone. ugbåten lade ut, vi passerade förbi de många vackra villorna, förbi Waxholms stad och fästningen, togo upp passagerare der och hvar, kommo ut i Kodjupet och Trälhafvet och så landade vi vid herresätet Margretelund, der landtbruksmötet skulle hållas. Så fort min egendom blir presentabel, skall landtbruksmötet hållas hos mig, sade min vän. Verkligen? Men när? Det är blott en tidsfråga, svarade min vän småskrattande. Egendomen, anmärkte en herre, som ville vara hemma i den högre strategien och kastade en blick öfver det ståtliga Trälhafvet, har ett högst ofördelaktigt läge om ryssen skulle komma. Då försvaras den af en monitor, som upptages på egendomens inventariekonto, avarade min vän med orubbligt allvar. Det blir allt ett dyrt inventarium, invände strategen, och blickade något öfverraskad på min vän, som genast med samma orubbliga allvar meddelade: Nonitorn kommer naturligtvis att i fredstid transportera egendomens produkter till hutvudstaden. Strategen antog sannolikt att det icke stod riktigt väl till i min väns öfvervåning. Antagligen intressera sig Göteborga-Postons läsare mindre för mötets rustikala afdelning. Den var ungefär som vanligt. Den outtröttlige professor Arrhenius höll äfven här till den talrikt församlade allmogens upplysning ett populärt föredrag om nyttan och nödvändigheten af artificiella gödningsämnen och redogjorde för deras beskaffenhet och verkningar samt huru de skola användas. Huru många dylika föredrag hr Arrhenius hållit under loppet af 25 år torde han icke ens sjelf kunna uppgifva; men de höras alltid med stort intresse, och det är otvifvelaktigt att han bibringat många tusen jordbrukare en bättre öfvertygelse om nödvändigheten att försätta jorden i högre vöxtkraft. Jag förbigår likaledes utställningen af kreatur, husslöjdsoch trädgårdsalster; men vill i förbigående omnämna, att tre slåttermaskiner, Woods, Hornsbys och Buckeyes, samt en skördemaskin — Buckeyes —itörevisades och fingo arbeta. De höga arbetslönerna och bristen på jordbruksarbetare, måste hafva till följd att landtmännen alltmera inse nödvändigheten af att förse sig med slåtteroch skördemaskiner. Det är lätt förklarligt att dessa redskap, emedan de äro nya och främmande, skola mötas med åtskilliga men från landtbrukarens sida. De passa icke för våra förhållanden, säger man. Detsamma sades för 30 å 40 år sedan om den engelska plogen, om alfluckraren och många andra nya redskap, hvilka sedan kommit och nu äro i allmänt bruk. Det är de större, mera intelligenta jordbrukarne, hvilka i allt sådant gå