Göteborgsposten – 12 augusti 1873, sida 1

Här förtärde han sin måltid i all maklighet, hvarefter uppassaren tog bort faten och tallrikarne, under det dr Parfitt tog upp en af morgontidningarne och genomläste sitt eget tillkännagifvande. Det var ytterst enkelt och hade följande lydelse: u4För omkring tre veckor sedan undkom från dr Parjitts privata dårhus nära Oford, Huntingdonshire, en ransinnig qvinna vid namn Carmine Rosf. Hon är omkring tretio år gammal, lång, ljuslagd med blå ögon och ljust hår. Hon var, då hon sist blef sedd, iklädd en svart alpaccaklädning och röd schal; ingen hufvudbonad, slitna skor. Är emellanåt våldsam och under detta tillstånd farlig. Vrikostig belöning skall lemnas för hvarje underrättelse, som kan leda till hennes upptäckande. Må den, som har en sådan underrättelse att meddela, vända sig till dr Parsitt, Queens hotel, S:t Martins-le-Grand. Doktorn torkade sina glasögon och läste och omläste tillkännagifvandet. Åsynen af hans eget namn i tryck tycktes hafva någonting fängslande för honom. Han hade en liten kropp, men ett mycket stort hufvud och en framskjutande panna. Han var hederlig och sitt yrke mycket tillgifven. Hans specielitet var behandling af vansinniga. Han hade inga mörka celler i sin inrättning, inga pinoredskap af något slag för de olyckliga patienterna. Stället var hvad det gjorde anspråk på att vara — ett hem för de sinnessjuka — och den lille doktorn med sitt stora hjerta var en far för dessa hjelplösa varelser. (Forts.)