Göteborgsposten – 8 augusti 1873, sida 2

Gretven skyndade alt horsamma beslutet och bar redan blifvit af grefven af Chambord mottagen. Enligt Corresp. Havas skall grefven af Paris erkänna grefven af Chambord som familjens gemensamma öfverhufvud och afsäga sig alla rättigheter till Frankrikes krona, med förklaring att nationalförsamlingen ensam kan bortgifva henne. Det orleanistiska bladet -Journal de Paris säger detta besök utgöra ett bevis på att fullständig enhet ernåtts mellan de olika grenarne af familjen. De republikanska tidningarne deremot mena, att hvarje fusionsförsök skall sluta med ett fiasco, och Gambettas organ tillägger: Då dessa sträfvanden ånyo misslyckas, skall man inse, att den monarkiska ideen ej mera har något fotfäste i vårt land. Den moderata le Temps tror, att man gör för hastiga slutsatser. Man glömmer alltför lätt, hvilka de båda personer äro som mötts i Frohsdorf. På ena sidan en ung pring, hvilken genom sin faders testamente fått i uppdrag att särskildt representera och upprätthålla den franska revolutionens rättigheter; hvilken visat sig hittills mera emottaglig, än man kunde tro, för de nyare idåerna, samt upptagen med de problemer at alla slag, som det nuvarande samfundet uppställer för statsmannens eftertanke, — på den andra sidan en främling som vid tio års ålder lemnat Frankrike, som är helt och hållet okunnig om dess anda och behof, och som genom högtidliga, upprepade, djorfva förklaringar framträdt som representant för den oansvariga makten och den oförsonliga ultramontanismen ... Allt eller intet är Henrik V:s lösen; heldre landsflykt än medgifvanden; den teokratiska monarkien eller Frankrike lemnadt att söka sina egna vägar. Det är svårt att under sådana omständigheter tro, att det nya försöket till fusion, skall leda till något mål. I sammanhang härmed må meddelas följande ur ett bref från Versailles till Köln. Zeit.: Under de sista åtta dagarne har hr Thiers hvarje morgon afsändt ett dussin små biljetter, för att säga den eller den deputeraden ett par ord. När hr Thiers gör detta, organiserar han en liten intrig efter sitt sätt, och ju muntrare han härvid synes, desto allvarligare menar han. Hr Thiers visar optimism och ett utomordentligt godt lynne; hvad kan orsaken dertill vara? Några säga, att det gäller det nya försöket till fusion mellan legitimister och orlanister. Grefven af Paris har haft ett samtal med hertig de Broglie, hvarvid de öfverenskommit, att under sken af den yttersta vördnad för hr kusinen förmå denne att göra sig löjlig och sålunda fusionen omöjlig. Om grefven af Chambord gör sig omöjlig, hoppas hr de Broglie att kunna omvända de legitimister, som ännu ha praktiskt förstånd, till sina orlöanistiska id6er. Hr Thiers gläder sig öfver denna kombination, ty den skall enl. all sannolikhet störa de förenade partiernas enhet och kasta om majoriteten vid församlingens nästa sammanträde. Men om hr Thiers söker att söndra på ett håll, söker han deremot att förena på ett annat. Man har enats med honom om, att de 280 deputerade, hvilka uppriktigt ansluta sig till republiken, skola under ferierna tala till sina valmän eller, om de icke kunna det, utfärda ett cirkulär, och att i alla dessa tal och cirkulär den nuvarande församlingens upplösning skall äskas. Man har emellertid goda skäl att med nyfikenhet afvakta underrättelserna från Frohsdorf; ty skulle en verklig fusion komma till stånd, vore detta en vigtig omständighet af stor betydelse för Frankrikes framtid. Elsas Skyddsengel, m:me Koechlin, har å de elsassiska qvinnornas vägnar till hr Thiers öfverlemnat såsom tacksamhetsgåfva för hans verksamma del i Frankrikes befrielse en dyrbar medaljong. I sitt svar till den högt aktade frun sade han, att de många, vänskapsbevis, ban mottagit från alla delar af landet, visade honom, att Frankrike icke var otacksamt. Han tillade, att nationalförsamlingen utöfvat sin fulla rätt, då hon ordnat landets politik på ett annat sätt, att den haft rätt att återtaga sin fullmakt och att han derför icke hade någon rättighet att klaga. Han sade: Jag skattar mig lycklig öfver att erhålla det lugn, jag så väl behötver. Temps finner detta svar vara sådant, att det måste göra slut på de beskyllningar som göras mot Thiers, att han skulle intrigera mot det bestående för att återfå makten. aTimes har haft en korrespondent i Belfort, bvilken derifrån skickat några meddelanden rörande det spända förhållandet mellan de tyska trupperna och befolkningen derstädes. Så skrifver han bl. a:: Jag gick ned i källarsalen på hotellet der jag bodde och åt frukost vid ett bord, som stod vid fönstret. En tysk officer tog plats vid ett annat bord i närheten och begärde in öl. Jag vände mig leende till honom och tilltalade honom på tyska. Han svarade mig i en ton, som vittnade om, att hans sinne var i jäsning. Man bar till mig en portion kräftor, och en grupp bildades omkring oss, hvilken visserligen icke företog sig något, men hvars hållning vittnade om de fientligaste känslor. Officeren reste sig derpå upp, och i det han sökte samla sin kallblodighet, sade han på fransyska med den för tyskarne egendomliga accenten: Dessa kräftor äro utmärkta. Man får dem icke på något annat ställe så saftiga och välsmakande som här. Vi skola komma tillbaka och smaka på dem i detta herrliga land. Derpå gick han med fasta steg sin väg, under det gruppen omkring oss kastade hotande blickar efter honom. Sådana scener förefalla upphörligt. Det sista förfärliga kriget har efterlemnat ett djupt och varaktigt hat, ett fast beslut om att åter börja denna blodiga lek, som gör tvenne nationer, bestämda att lefva vid hvarandras sida, till eviga fiender. Kommnnisterna i Spanien hafva antagligen i detta. ögonblick endast verkligt fast fot i Carthagena, hvilken befästade plats är deras sista värn. Här skall väl också den egentliga slutkampen mellan dessa vilda varelser och regeringen stå, och gräslig, hemsk blir väl den striden, om icke makterzas far