Göteborgsposten – 8 augusti 1873, sida 1

Han slog sig för pannan med sin knutna hand. — Se så, sade Grimrod, lugna er. Det är ej så illa heller. Ingen skall någonsin få veta, att hon ej är lord Waldemars sondotter. — Hvem är mrs Watchley? — Hildas tant — syster till min aflidna hustru. — En annan slägting! Ha! ha! Nå huru lyckades ni och min nya tant att utföra detta vidunderlig bedrägeri? Grimrod förklarade det. — Detta Waldemarska baroni med alla de rikedomar, som äro förenade dermed, slöt han, har varit ett tvistefrö liksom squire Floyds egendom var. Ni har försökt komma åt baroniet för eder egen räkning — jag har försökt komma ät det för min dotters. Vi ha båda lyekats. Låtom oss begagna vår framgång på bästa sätt och vara vänner. Moer svarade med att utbrista i svordomar. — Det der skall ej hjelpa er sade Grimrod lugnt. Ni är gift med Hilda, och ni måste vara klok nog att göra detta giftermål så fördelaktigt som möjligt för er. Den verkliga arftagerskan är sannolikt död. — Hon är icke död! Jag känner henne — jag älskade henne — jeg älskar henne fortfarande! utbrast Moer med förnyadt raseri, då allt hvad han förlorat framatod för honom i full klarhet. Hon är lika skön, talangfull, älskvärd ooh tjusande, som eder dotter är vedervärdig för mig. Jag har varit en dåre. Om jag varit henne trogen, skulle jag i detta ögonblick ha varid den verklige