Från Utlandet. Det är fortfarande Spanien, som tilldrager sig den allmänna uppmärksamheten, ytterligare stegrad genom makternas beslut att omsider intervenera derstädes. Till de andra observationseskadrar, som nu befinna sig i de spanska farvattnen, har äfven kommit en italiensk. Man afvaktar med nyfikenhet, hvilka åtgärder dessa fartygs chefer skola komma att närmast vidtaga. Emellertid synes regeringen i Madrid hafva framgång i sitt krig mot kommunisterna i södern. Upproren i Cadiz och Granada äro undertryckta, så att nu egentligen endast de i Valencia och Carthagena återstå. De upproriska på den förstnämnda af dessa platser ha icke, såsom det uppgifvits, bemäktigat sig spanska bankens filial derstädes; dock äro de fortfarande herrar öfver staden. I Carthagena har en herre vid namn Roque Barcia öfverväldet efter Contreras borttagande af den tyska fregatten, och han söker fortfarande att bålla upproret vid lif. Men modlöshet börjar dock visa sig bland insurgenterna, hvilka käuna sig mer och mer ensamma. I sin nöd har Barcia skickat en emissarie till närmsta poststationen Palma, för att der uppbränna alla tidningar, på det icke underrättelsen om Sevillas intagande måste sprida sig. Det var också hög tid, att ett slut inleddes på alla de yrande galenskaper, till bvilka den lössläppta massan gjort sig skyldig i de södra provinserna, galenskaper till hvilka sjelfva den första franska revolutionen i sina vansinnigaste ytterligheter icke hade att uppvisa något motsvarande. Så skrifves det från Sevilla, att Internationalisterna der proklamerade afskaflandet af all blygsamhet, hvilken moderna utveckingsätt inleddes dermed, att tvenne herrar och tvenne damer åkte alldeles nakna genom en af stadens vackraste promenader; kusken och betjenten voro äfvenledes nakna. I Granada fattade det, antaga vi, numera upplösta välfärdsutskottet följande beslut, hvilka den också började att genast sätta i verket: 1, Ålägges de röda en kontribution af 100,000 duros; 2. Skola alla kyrkor nedrifvas, äfven Sacro Monte, som i arkitektoriskt hänseende räknas bland Spaniens märkvärdigaste byggnader; 3. Skola kyrkklockorna smältas ned och metallen användas till skiljemynt, för hvilket ändamål ett Mynthus skall upprättas; 4. Skola alla statens domäner och egendomar i kantonen indragas under dennes styrelse; 5. Skola alla domrarne i staden och kantonen, medlemmarne af appellationsrätten inberäknade, afsättas. I norr synas deremot carlisterna nu göra framsteg, och utveckla de åter verksamhet, sedan de, efter hvad det vill synas samlat sina krafter och blifvit tillräckligt försedda med vapen. Fästet Estella har verkligen gifvit sig, och dess besättning, 1 bataljon regeringstrupper har tagits tilllånga. Jemväl fästet Ibero vid Argafloden nära Pampeluna har kapitulerat, och ryktet går att fästet Alsasua vid Vitoriabanan måst underkasta sig samma öde. Carlisterna fullfölja således sin gamla taktik, att intaga en mängd småfästen och förstöra dem, för att göra sig säkra i ryggen, medan de sammandraga sig till sin hufvudstyrka mot en större stad här Bilbao, hvilken plats Don Carlos synas hafva närmast föresatt sig att intaga, under det att regeringstrupperna i Biscaia å sin sida äfven falla tillbaka dit för att kunna få en tillräcklig styrka samlad till den vigtiga stadens försvar. Don Carlog styrka här utgöres af 14 bataljoner om 500 man hvardera, hvilka äro fullständigt beyäpnade och kommenderas af general Elio. Redan börja oarlistiska afdelningar att avärma kring i närheten at Bilbao. Öfver regeringens trupper föres betälet af Sanchez Bregua. En sammanstötning är nära förestående. Kongl. civilstyrelser ha upprättats i Navarra och Baskiska Provinserna, bestående a! församlingar at stora egendomsegare och no: tabler i dessa provinser. En gemensam dele: gation är samlad i Guernica, der Don Carlos såsom Spaniens konung aflagt ed på fueros de forna spanska provinsprivilegierna. En officiel kongl. tidning, med titeln Ga cota Real, har börjat utgifvas i Navarra. — — Från Frankrike skrifves, att Henri dt Rochesorts helsotillstånd ingalunda bättrats Qväfningsanfallen, för hvilka han varit i tvi år utsatt, följas ofta af blodstörtning. De sjuke har nästan alldeles måst afstå från at lemna sitt rum, och de korta promenader, son han söker att göra, sluta nästan alltid met — WH WW RR