sök i England. Jag har aldrig träffat en utmärktare qvinna, sade lord Waldemar. Hon har barnets rena, friska, ömma hjerta, den fulländade verldsdamens sätt att vara, en engels skönhet och en statsmans hjerna. Moer betraktade sin onkel fortfarande. — Hon måste vara en utomordentlig qvinna för att bli föremål för sådana loford från odra läppar, mylord, sade han. — Ja. Jag samtalade i går med lord Cargsfort i öfverhuset om henne, ocn han kändo till henne. Hen har nyligen återupplifvat sin gamla bekantskap med henne. Hon har uader många år varit stjernan vid österrikiska hofvet. Hon gifte sig för många år sedan i sin tidiga ungdom med den gamle grefve Rothsmere. Hon är tillbedd af hans söner, som nu äro fullvuxna män. Hon var en god hustru åt sin man, som formligen dyrkade henne, och under de senaste åren af hans lif var hon hans ständiga vårdarinna, satt hos honom dag och natt, läste för honom, sjöng för honom, spred ett ständigt solsken i hans sjukrum. Han dog i hennes armar med hennes namn på sina läppar. Han var många år äldre än hon, men hon älskade honom. — Kanhända att hon skulle vilja gifta om sig, ifall mylord begärde hennes hand, inföll Moer med plötslig bitterhet. Lord Waldemars ansigte blef blossande rödt, och han reste sig upp sägande: