— ————— ———— Miss Glints inspärrning skall hållas hemlig för lord Waldemars skull, om ej för hennes egen. Moer for häftigt upp och blef plötsligt blek. — Carmine är död, sade han. Hvem är då — hvem är denna ungerska grefvinna? Om hon ej är Carmine, min hustru, hvem är hon väl? Hvad kan detta vara för en hemlighet? Huru har jag ådragit mig hernes fiendskap? Hvem är hon? — Hon kommer för sent för att skada er, då ni nu är lagligen gift med miss Floyd, sade Bing. Det är onödigt att skapa sig bekymmer, mr Moer — — Men jag säger er, afbröt Moer som plötsligt blifvit belt darrande, att jag hyser en helt egendomlig fruktan för denna utländska dame, desto större just emedan jag ej kan tänka mig hvem hon är, och emedan jag vet att hon är min slende. Dock är jag, som ni nyss sade lagligen gift med miss Floyd, och ingen kan göra detta giftermål om intet. Lady Rothsmere förmår ej, så vidt jog kan inse, att göra mig något ondt. — Hon är dessutom blott en qvinna. — Jag skulle hellre vilja ha en man till fiende, än en qvinna som jag förorättat. Men jag vill ej vara barns, lig. Läs och bränn upp detta bref. Jag måste gå notill salongen för att möta min brud. (Forts.)