Göteborgsposten – 6 augusti 1873, sida 1

— Det är hon! utropade han. Arma varelse, heones lidanden äro nu öfverståndna! Liket är miss Roffs. Jag känner igen det och gör anspråk derpå. — Är hon död? — Ja och kall. Hon måste ha fallit ner genom öppningen till loftet. Jag skall se efter, om deruppe finnas några spår af att hon varit der. Hon släppte liket och klef upp för stegen till loftet. Här fann han ett läger i höet, ett lakan, ben efter fogel, brödstycken och söndriga ölbuteljer. Sedan han gjort sig förvissad om, att den vansinniga qvinnan tillbragt dagar och veckor i denna egendomliga asyl, gick han åter ner för stegen och började anställa en undersökning på liket. — Detta sår i hennes panna och de krossade refbanen bevisa våldsamheten af fallet, sade han. Jag skall lägga den döda kroppen i mitt åkdon och köra den till hospitalet. — Behöfves ingen rättsmedicinsk undersöknig? frågade miss Bing. — Jag skulle behöfva resa alltför långt för att hemta en coroner, och det skulle gå åt en hel vecka för att få ihop en jury i denna trakt, sade doktor Parfitts biträde något föraktligt. Jag påtager mig allt ansvaret för hennes bortflyttande. Han tog upp liket och bar det till åkdonet samt svepte omsorgsfullt in det i lakanet, som alltjemt varit fästadt vid det. Han hade en fotsack liggande i kärrlådan, och denna bredde han öfver det hela.