Göteborgsposten – 6 augusti 1873, sida 1

ifrågavarande öndamål utgöras af Norrbottens län (95,980) och Vesterbottens län (1 18, 110). Hvad beträffar medellönen för kyrkoherdarne, så är densamma högst i Gefleborgs (4447 rdr för hvar och en af 40 kyrkoherdar) och Vesterbottons (22 kyrkoherdar med 4182 rår för hvarje). Deremot äro per medium de lägst aflönade Gotlands 44 kyrkoherdar (3143 rdr) och Jönköpings 62 kyrkoherdar (3252). Skilnaden mellan högsta och lägsta medellönen uppgår, såsom man finner, endast till 1304 rdr. Tager man särskilda pastorat inom olika län i betraktande, blir naturligtvis afståndet mellan högsta och lägsta kyrkoherdelönen betydligt större. Det omfattar nemligen dä ett belopp af icke mindre än 9730 rdr, då inom förevarande tio län högsta kyrkoherdelönen, hvilken förekommer i Vesterbottens län, utgör 11,100 rdr och den lägsta deremot (i Gotlands län) endast uppgår till 1370 rdr. — Äfven komministrarne hafva, öfver hufvud taget, största inkomsterna i Gefleborgs och Vesterbottens län, liksom de äro sämst eflönade i Gotlands och Jönköpings län. Deras vilkor, ehuru i allmänhet icke obetydligt förbättrade, äro dock fortfarande temligen inskränkta, vexlande, efter medeltal räknadt, mellan 2076 och 1208 rdr med en skilnad således af 868 . r. Att det emellertid gifves komministraturer med ganska goda inkomster visar sig deraf, att högsta komministerslönen i Upsala län uppgår till 4145 rdr. Emot denna bildar det belopp af 500 rdr, hvartill den lägsta komministerslönen å Gotland uppgår, en slående kontrast. Sammanräknade beloppet af de inkomster, som inom törestående tio län komma presterskapet till godo, uppgå till 2,850,537 rdr, boställenas askastning deri dock ej inberäknad. Följande biskopslöner hatva undergått den vid 1859—1860 årens riksdag beslutade reglering, nemligen i Linköping, Lund, Hernösand, Vesterås, Vexiö och Upsala. I den vid nyssnämnda riksdsg uppgjorda reglering äro dessa biskopslöner faststälda till följande belopp, nemligen för biskopen i Linköping 13,000, i Lund 15,000, i Hernösand, Vesterås och Vexiö 12,000 samt i Upsala 16,000 rdr. Lotsningen i Öresund. Danska Dagbladet innehåller ett från pålitlig källa delgifvet meddelande, hvari framhålles angående lotsväsendet i Dragör, att det är oberättigadt att klaga öfver, att antalet af danska lotsar är för ringa i sörhållande till sjöfarten genom Sundet. Lotsningen ombesörjes af 50 perso ner, eller mer än dubbelt mot medeltalet af de dagliga lotsningarne under de sista tio. åren i årets bästa månader. 1862 var lotsarnes antal 31, nu är det som sagdt 50, och lotspersonalens tillökning har varit minst 1 proc. större pr år, än tillökningen af de lotssökande fartygens antal. Dertill kommer, att då ibland ett större antal fartyg samlas på en gång, disponerar man öfver eftertelegraterade lotsar från andra stationer samt ett stort antal raska hjelplotsar på stället. Så ha, söges det, från Dragör lotsats c:a 150 fartyg på en dag, och mera kan svårligen begäras af något slags lotsverk. Det försäkras, att under sista decenniet intet fariyg, som verkligen velat ha lots, måst passera utan att få sådan. Den stränga stationsindelningen är nu upphäfd. Arbetarerörelsen i utlandet. I Bernburg, har bildats en klok och iörståndig törening af näringsidkare och arbetare, hvars syftemål är gemensamt uppträdande i arbetarefrågan. I stadgarne bestämmes, att ingen medlem får hos sig taga i arbete gesäller, lärlingar eller arbetare, hvilka icke äro försedda med afskedsbetyg från sin sista arbetsgifvare, om denna är medlem af föreningen; att medlemmarne skola draga de arbetare inför rätta, hvilka lemna arbetet utan laglig uppsägelse, och slutligen att ingen arbetare, som gjort strike, får mottagas i arbetet törrän 6 veckor efter det han nedlagt arbetet. De svensk norska nationalfigurerna på utställningen i Wien äro föremål för en berömmande skildring i söljetangen till Internationale Ausstellungs Zeilung, som säger, alt de i svensk-norska afdelningen utställda skandinaviska typerna obestridligen äro bland de populäraste utställniogstöremålen i Industripalatset. Dessa natur rogna figurer äro ensamma i sitt slag och skilja sig fördelaktigt från dessa stela dockor med glosiga glasögon, hvilka mestadels erbjuda en afskräckande eller löjlig anblick; de figurer; om hvilka vi tala, synas deremot vara af kött och blod, och bilda dessa 10 grupper hvar för sig en byhistoria.