Hon tog åter den smärta kroppen i sina armar och bar den nu nedför trapporna samt lade den på en af köksbänkarne. Men hvad skulle hon sedan göra med liket? Hennes första ingifvelse var att skynda bort till farmern och bedja honom bortföra det, men de gapande såren på kroppen gjorde henne försigtig. Tänk om hon skulle bli anklagad för att ha mördat qvinnan? Tänk om huset skulle bli genomsökt och Honor finnes inspärrad? — Jag måste draga försorg om den döda kroppen sjelf, sade qvinnan. Jag måste bära den tillbaka till stallloftet, hvarest hon gömt sig under en så lång tid. Detta är det enda, som kan göras. Det var ett svårt företag, men miss Bing var stark, och hennes farhågor fördubblade hennes vanliga styrka. Hon lyftade åter upp liket och bar ut det till stallgården. Hon började darra vid beröringen af detta kalla liflösa ansigte och var ett par gånger nära att släppa sin börda, men lyckades slutligen bära in den i stallet. — Jag kan aldrig få upp den för stegen till loftet, sade hon pustande. Den blir tyngre för hvart ögonblick. Det fanns en fyrkantig öppning deruppe i loftets golf, hvilken fordom varit betäckt af en fällucka. Judith Bing fick en plötslig ingifvelse och lade liket med ansigtet nedåt under sjelfva öppningen, i det hon mumlade: — När hon blir funnen, skall det antagas att hon fått sina skador genom ett fall från loftet. Dammet och