Småsakorna offra vi alltså med lätt hjerta åt satiren. Man kan fråga: hvilketdera är mest egenkärt, antingen att konstruera upp folkrättsfakta utan bevis (vare sig af brådska eller af ömhet om sramstållningens elegans) och ändå göra anspråk på trovärdighet, eller att icke taga ett steg i bevisningen, utan att anföra hvarpå man stödjer sig, och detta med risk att framstå i en ofördelaktig dager inför verlden? De stilistiska råden, med hvilka vi undfägnats, hoppa vi öfver.) Må det blott tillåtas oss säga, att här icke är fråga om stil, utan om sak. Estetiken är alldeles hors de question. Vi tillåta oss att behålla för oss sjelfva, hvad vi tänka derom, att påminnelserna härflutit ur ett mot förf:n vänligt sinnelag, och att vi behöfva gå i skola hos H. T. för att lära osa skrifva goda tidningsuppsatser. Men vårt intresse för ämnet har varit så öfvervägande, att vi icke det ringaste hafva tänkt på att leverera ett prof af den ena eller den andra beskaffenheten. Må derföro gerna alla våra svagheter blottas, så framt det länder till sakens fromma, så framt en sannare och på bättre grunder fotad öfvertygelse derigenom kan bibringas allmänheten!