Göteborgsposten – 4 augusti 1873, sida 3

hUnkel och lättfattlig förklaring. (Dagens Nyheter tillegnad). Vi förstå skämt. Vi fatta, hvilken komisk verkan det skall ha för pepparkaksmadamer och annat godt folk, då deras uppvaktande kavaljer gör följande resumå och kritik af sin motståndares yttranden: Lotsfrågan (buh!) Ulpianus, Papinianus (hu då!), Grotius hä, hvem kan det vara?), Bluntschli, Heftter, wheatn (ha! ha!), Kalykadnus (hi, hi, hi!), Oresund, dansk, svensk (hvasa?). Mannen är inte rätt klok (gu bevare oss!) Hör inte på hvad han säger! Hej, hopp, låt oss glada och lusteliga vara! Hurra! Vi höra fnittret och se sodmodiga anletens belåtna grimaser. Vi känna udden i de spirituella utropstecknen. Men — en liten invändning. Hvarifrån har Ni fått, att dessa våra så ogement lustiga artiklar äro egentligen skrifna för merige man? De äro, tro oss, icke ämnade till någon slags lekstuguläsning, en genre af literaturen, som vi beundra, men tyvärr icke äro i tillfälle att idka. Villigt öfverlemnas åt Eder äran deraf. Logiken är ej eder starkaste sida, men ni känner er publik, och ni vet hvad som rafflar dess ännu icke bortskämda gom. Ni skapar och ni förintar ministårer, ni kullstörtar troner och förbättrar verlden, ni är visserligen liten på jorden, men ni är stor i orden. Endast otacksamheten kan misskänna edra bedrifter. Ni talar om vårt dåliga lynne4 viså vis er. Bort det, att vi skulle vara onda på er, vi, som ni beredt så mången af eder oberäknad förnöjelse. Ni tar icke illa upp en välment varning al en gammal bekant, Hvad skall Er vän i