Göteborgsposten – 1 augusti 1873, sida 2

Hvad skola vi tro om att öl, smör och mjölk bortföres i stora qvantiteter, om att mina nya lakan försvunnit utan att lemna ett spår efter sig? Hvem har tagit dem? — Någon strykare förmodligen. — Någon strykare! Jag har undersökt hela huset från takåsen ned till grunden och fönster och dörrar äro tillslutna och orubbade! Nej, miss, jag säger er att det är ett spöke som grasserar här! Honor gjorde inga vidare invänningar mot miss Bings åsigt, men hennes egen förblef orubbad. — Jag vill ej ha något thå, miss Bing, sade hon i det hon sköt undan bordet; men jag skulle gerna vilja ha litet friskt vatten — jag är törstig i qväll. — Jag skall hemta vatten åt er, miss, och om ni ej är sömnig skulle jag gerna vilja sitta hos er en timma eller så; jag kan ej sofva och vill ej gå till sängs. Honor samtyckte till detta förslag, och miss Bing tog brickan med det tända ljuset på och gick ut i förstugan. Nyckeln satt utanför i låset till Honors rum. Miss Bing blott vred omkring nyckeln, så att regeln kom för, men drog ej ur den, emedan, hon genast skulle återvända. Honor hörde henne gå öfver förstugan till trappan. Då hördes plötsligt ett anskri af fasa från miss Bings läppar; brickan och allt som fanns på den föll ner för trapporna, och derpå följde ljudet af två tunga kroppar, som hördes törna emot hvarje steg af trappan och slutligen med ett doft ljud nedfalla på tegelstensgolfvet i den undra förstugan.