Göteborgsposten – 31 juli 1873, sida 2

insläppta i ett rum, som blifvit stäldt i ordning för deras räkning. — Vi bibehålla rummet till klockan sex, sade Moer i det han gaf vaktmästaren drickspenningar. Låt middagen bli serverad klockan tre. Vaktmästaren lemnade rummet. Moer riglade dörren efter honom. Mrs Wogtchley och Hilda togo af sig sinaytterplagg och hufvudbonader. Grimrod gick till fönstret. Moer följde honom. — Huru är det fatt, Grimrod? frågade han i det han slog förvaltaren på axeln. Det ser ut, som om ni trycktes af något stort bekymmer. Hilda och mrs Watchley närmade sig. — Jag har ett bekymmer, sade Grimrod, och jag kan lika gerna yppa det för er, isynnerhet som det rör er båda lika mycket som mig sjelf. Moer och Hilda sågo bestörta ut. Hvar och en af dem tänkte på sin hemlighet. — Jag har behöft hela min själsstyrka för att till detta ögonblick behålla min sorg för mig sjelf, fortfor förvaltaren. Men nu måste ni lära känna sanningen. Jag har användt en lagkarl, som har sitt kontor nära Temple gardens, till att insätta mina besparingar åt mig — besparingar, som jag gjort under min mångåriga befattning såsom squiro Floyds och lord Waldemars förvaltare, men derjemte frukten af lyckliga spekulationer å min sida. Han placerade mina penningar i två företag — det ena i Indien, det andra i Australien — garanterande mig tjugo procents ränta. I går kommo bref tifl honom från