Göteborgsposten – 31 juli 1873, sida 2

Grimrod, att jag hufvudsakligen litat på er och edra penningar. Jag kan ej våga gå till min onkel denna afton och säga honom, att Hilda och jag begåfvo oss till kyrkan tillsammans och läto viga oss, oaktadt hans absoluta vägran till vårt giftermål inom tre år. — Hvad skola vi då göra? sade Hilda, upprepande Moers fråga, föregående ögonblicket. — Ni måste urskulda er hos eder farfar i dag, sade förvaltaren i afgörande ton. Vi kunna på ioga vilkor diktera några lagar. Ni måste ödmjuka er för honom och försöka att viona hans tillgifvenhet. Det är det första steget. Tillkännagifvandet af edert giftermål med Darrel Moer får ej ske förr än ni ställt er på god fot med lord Waldemar, om ni också blir nödsakad att hälla det hemligt en hel månad eller mera. — Det tycks vara klokast, sade Moer. Jag är villig att vänta en månad på min brud, om dröjsmålet synes nödvändigt. Till dess vi kunna vinna mylords tillgifvenhet för dig, Hilda, skall du fortfarande för mig vara miss Floyd och ingenting annat. Medvetandet att du verkligen är min hustru är en outsäglig tröst för mig. Alldenstund jag vet att du är bunden vid mig med band, som ej lord Waldemar kan bryta, är jag villig att låta dig ega den största frihet. — Allting beror nu på mrs Moer, sade Grimrod. Hon måste vinna lord Waldemars tillgifvenhet. Det kan ej vara försent — saken kan ej vara omöjlig. Var för all del angelägen om att ej förråda eder bemlighet för rän i rätta ögonblicket. Redan denna afton måste mrs Moer