Göteborgsposten – 31 juli 1873, sida 1

— —————————— — — — — så kan hon ej våga att blottställa mig. Jag kan nu vara säker om att få tillträda baroniet Waldemar, på grund af min hustrus rättsanspråk, om ej på grund af mina egna, och jag har en obegränsad rikedom framför mig. Hans bruds tankar då hon slätade ut vecken på sin klädning voro ej mindre angenäma. — Jag är trygg, sade hon inom sig. Om jag ej får tillträda baroniet Waldemar på grund af min egen rätt, skall jag göra det på grund af min mans. Hvad som än må hända, är min lycka tryggad! Brölloppspartiet drog sig till sakristian, der namnen inskrefvos i kyrkoregistret. Grimrod och mrs Watchley lyckönskade derefter brudgummen och önskade allt godt åt bruden. Sedan Moer betalt ett vackert arvode åt den tjenstförrättande presten, var det ingenting som uppehöll dem längre, och Grimrod steg ut i kyrkan följd af de andra. Då förvaltaren såg sig om och det fulla dagsljuset föll rakt i hans ansigte, märkte Hilda, att han såg illamående ut. Hans ansigte var verkligen blekt och bekymradt, fastän han tvingade sina läppar att småle — han såg ut som om något djupt bekymmer plötsligt uppstått hos honom, och Hildas tankar satte detta i förbindelse med den stora hemligheten. Hotade väl någon upptäckt af hennes falska ställning? — Hvart skola vi fara? frågade Grimrod i det han stannade vid kyrkodörren. — Till Victoriastationen, svarade mrs Watchley genast utan att ha märkt förändringen hos Grimrod. Vi resa till kri