Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 1

— — rr ——— rum för att gå med er till edert hus samma natt han dog. Jag vet, att ni gaf honom gift; jag vet detta lika väl som om jag sett det, och jag är ej rädd för att intyga det. Grimrods ansigto öfverdrogs af en dödlig blekhet, men hans ögon hade ett lika obevekligt uttryck som förut, och ansigtet var orörligt som alltid. — Hilda! Hilda! utbrast mrs Watchley. Ni vet ej hvad ni säger. — Låt henne prata, min fru, sade förvaltaren småleende. Det är alldeles icke obehagligt för mig att höra hennes barnsligheter. Hon har rätt mycken qvickhet; omdömesförmågan är kanhända ej lika god. Miss Floyd rodnade. — Min omdömesförmåga är alltför god för att tillåta mig blifva offer för en sådan intrigmakaro som ni är, sade bon skarpt. Jag har fått öfrertaget och jog ämnar behålla det. Ni vågar ej säga någonting till lord Waldemar emot mig, men jag vågar deremot angifva er såsom Frivolis mördare! Hvem har fördelarne på sin sida nu? Jag önskar att ni ögonblickligen befriar mig från eder närvaro. Då jag blir baronessa af Waldemar, skall jag afskeda er — jag skall låta sperka ut er som om ni vore on besvärlig hund. Gå nu! Hon pekade befallande på dörren. — Ett ögonblick, min bästa unga dame, sade förvaltaren kallt. Innan ni kallar hit tjenarne för att drifva mig ut ur rummet, och iunan ni oåterkalleligen beslutat er för att låta sparka bort mig som en besvärlig hundsedan ni blifvit baronessa af Waldemar, har jag några ord