Göteborgsposten – 26 juli 1873, sida 6

var och gjorde värt bästa — redan började ftienden vika för vårt regemente och far sade allaredan: Vi vinna slaget! då plötsligt en skara djeflar, anförda af en officer, som måste känna noga till trakten, föllo oss i ryggen och ett helt regemente hvita kyrassierer red 088 öfver ända... Han hejdade sig... ban hade fått ögonen på Franiz, som stod orörlig och stum. — Officeron! ropade han; Frantz, ack jag visste nog att det måste vara en af de våra! Han lät sin börda falla och föll sjelf omkull öfver tröskeln ofvanpå den gamle, som ej andades mera. En blixtstråle for ut från Rosas hand, som höjts mot Frantz panna. Dödligt träffad sjönk denne till marken och framhviskade under det han uppgaf andan: — Jag har handlat riktigt... Du också . Sådan är krigets förbannelse... Jag älskar dig! Ötverallt finnes det ogrannlaga menniskor. Då monsieur Joyeux hade slutat sin berättelse, frågade man honom: — Men för f-n, bur har denna intressanta enka kommit att gifta sig med en sådan elefant som du? — Det skall jag säga er, svarade Joyeux höfligt. Madame tror icke, att hon kan ha långt qvar ... och så är ju ändå hennes lilla barn försörjdt! ... Achetea au Lorrain, vilain. chaffouin. marcassin, adgouin, traitre ä Dieu et ä son proohain — mais pas Prussien a qui le bandin? —— —