Göteborgsposten – 26 juli 1873, sida 2

Article Image
tat till följd ån detta. Från Utlandet. Från franska nationalförsamlingen föreligger nu fullständigt referat angående debatten rörande Jules Favres interpellation. Man finner deraf, att Favre och ministerpresidenten de Broglie voro hufvadtalarne, hvarför vi här skola meddela deras anföranden, kanske dock mera för det historiska än def politiska intressets skull: Jules Favre: I det ögonblick då församlingen står i begrepp att åtskiljas för en tid af mer än tre månader, har mitt parti (republikanerna) aktadt nödigt att af regeringen begära förklaringar öfver hennes inrikes politik. Landet måste veta, hvart man för det. En hvar som ställer landets intresse öfver partierna, måste medgifva detta. Hr Thiers bar under sin regering städse redogjort för sin mening. tillsatten honom för att åstadkomma ett vapenstilleständ mellan partierna, hvilket lemnade fritt spelrum åt alla lustar, lidelser, förhoppningar och ofta jemväl åt alla intriger. Ju längre detta vapenstillestånd varade, desto mera banade sig inom landet den rörelse väg, på hvilken hr Thiers hänvisade i sitt budskap af d. 13 nov. f. å.: man märkte, att Frankrike ville ha en definitiv regering och att partierna måste böja sig för folkviljan. Budskapet diskuterades lifligt och tadlades tillochmed af en del af denna församling. Ifrån det daterar sig en ny politik, en följd af kriser. Hr Thiers hade då klart och med stor frimodigbet skildrat ställniogen, i det han kom till den slutsatsen, att monarkien hådanefter är omöjlig i Frankrike. (Från högern: Det få vi se!) Det karateristiska i dessa hr Thiers förklaringar, att han betecknade dem såsom en nödvändig följd af händelserna. Ian lofvade er att icke bedraga något parti, och han har hållit sitt löfte. Han varnade er för en partistyrelse, som skulle för de enskilda intressena uppoffra landets lugn och påtvinga nationen en man eller grundsatser, hvilka skulle blifvit ett ständigt tvedrägtsfrö. Omröstningen d.24 maj har hos en del af denna kammare framkallat en verklig nedslagenhet, hvilken funnit mäktigt genljud inom landet. Vid det stora arbetet för områdets frigörande från ockupationen kom den svåraste delen af uppgiften på regeringens räkning, och hon måste öfvervinna stora svårigheter för att föra underhandlingarne, utan att bringa landet i förvirring. Men just den parlamentariska revolutionen af d. 24 maj har ådagalagt nödvändigheten af den republikanska principen, på hvilken j genast likasom hr Thiers stälden eder. I hatven störtat hr Thiers, emedan j ansägen tillämpningen af de repablikanska principerna för skadlig. I hafven vexlat personerna, men icke tiogen; ty om j skullen ha angripit de republikanska grundsatserna, i stället för att bekräfta dem, så existeraden j numera icke. I segraden då endast med tillbjelp af några republikaner, såsom hr Turget. I förklaraden, att republikens president är majoritetens delegerade. Det finnes ingen radikalare, ingen mera demokratisk grundsats. I veten detta så väl, att j icke viljen medgifva edra efterföljare samma rätt, som den i sjeltve utöfvat. Och om j icke haden skyddats af den republikanska formen, hvad skulle dä koalitionen mellan tvenne hvarandra städse bekämpande partier då kunna sätta i republikens ställe? (Bifall från venster). Den nya regeringen förband sig att ingenting företaga mot republiken. Jag mottager detta löfte med aktning och förtroende, hvilket likväl icke utesluter en prötning. Hr Thiers hade ej väl afgått, förrän han på det nedrigaste skymfades och förtalades af de ofsiciösa organerna. Från regeringens omgifning utgingo dessa orena angrepp. De gällde icke hr Thiers person, utan ville i hans person träffa den republikanska idöa. Hvad gjorde nu regeringen? Hoa valde för offentliga embeten personer, hvilka utmärkt sig genom sin fientlighet mot republiken. Detta är ett medel att bringa en regeringsform i misskredit hos folket. Jag önskar särskildt veta, hvad regeringen tänker om ett tal som rättens förman i Aix bållit derstädes vid installerandet af en af regeringen utnämnd allmän åklagare; i detta tal omtalades den förra och den nuvarande regeringen på ett oerhördt sätt. (D. 24 maj betecknades deri som början till monarkiens återställande). Tal. anför derefter ministerpresidenten hertig de Broglies diplomatiska rundskrifvelse, hvilken förklarade, att frågan om regeringsformen förblir öppen och att det endast gäller att bekämpa den revolutionära andan, hvilken framträdt vid de sista valen. Hvilket revolutionärt parti viljen j bekämpa? Hertig de Broglies beromde fader behandlades också som revolutionär, som ordningens och lugnets fiende. Deremot har den nuvarande koalitionen kallat till hjelp anbängarne af en race, i hvars annaler stå tvenne väpnade angrepp på lagen (ibållande bifall från venster), anhängarne af en man, som kränkte för attningen af sin ed, som lät håkta deputerade i deras sängar och mörda befolkningen på boulevarderna. (Ihållande bifall från venster; bonapartisterua, bl. a. Rouber, Galloni uIstria och Abbatucci, sprivga upp och afbryta häftigt talaren.) Åro icke de revolutionära? Detta partis press försäkrar, att kejsardömet äter står upprätt. Om kejsardömet står upprätt, ligger kammaren nere, och nedkastad af regeringen (bifall irån venster). Det är hög tid, att regeringen trigör sig från dylika manövrer. Hon bör antingen godkänna eller desavouera dessa förhållanden. Trenne dynastier täfla med hvarandra. Tron j, att brankrike skulle kunna gilla dessa manövrer, så tillspörjen det! (Bifall från venster.) Men nej, j veten nog, att laudet afskyr dem. Är regeringen legitimistisk! Sagen det då rent ut! Viljen j understödja hu-et Orleans anspråk? Sägen det då! Ar hun decembermännens verktyg, med hvilken hon sedan d. 24 maj går hand i hand? Må hon då säga det! Eller må hon säga oss, om hon, såsom alla sanna patrioter, vill försvara republiken, allas vår räddniug! (Tredubbel applåd från venster). Ministerpresidenten de Broglie: Om jag endast svarade det, som j beböfven veta för att bli upplyste, så skulle debatten kunna slutas genast. Intet faktum har lagts regeringen till last, inga officiela aktstycken, utan blott tidningsartiklar ha upplästs. Jag skall derför icke svara den ärade föreg. talaren (bifall från höger, ironiskt bifall från venster). Jag skall blott vända mig till majoriteten inom denna tärvsamling till den maioritet som sgiort den 24 mai.

26 juli 1873, sida 2

Thumbnail