Göteborgsposten – 26 juli 1873, sida 1

a HB I Gotedorg och untagit stallningar i Örgryte och IIärlanda, så står det tryckt i avisorna. Det antages, att ej mindre än 18,000 man äro placerade i denna högst intagande ställning och nu är kåren A. Ådela till fots, dels till häst och dels i båtar ute och knogar för att få reda på en eller annan af de adertontusen. Vi vilja hoppas, att dessa förohafvandon måtte krönas med all möjlig framgång, att Örgryte och Härlanda inom kort måtte vara rensade från alla fientliga horder, lugnet och friden utanför vårt så allvarsamt hotade samhälle till fullo återställda. Våra brödätande vänner stockholmarne ha äfven i dagarne varit illa deran. Kåren B. bagaregesällerna har rest sig mot kåren A. arbetsgifvarne och slungat emot dem en arbetsinställelse-bulla af ampraste beskaffenhet. Mälarens stolta drottning skakades i det innersta af sina matemältningsorganer, ett förtriflans jätteskri banade sig fram ur hennes qvalda bröst: 4O, mitt sköna eltva-bröd, hvart har du tagit vägen?... Då nöden är som störst är emellertid vanligen hjelpen som närmast. Denna gång var det egendomligt nog en Schumacher? som räddade bagarena och kom jäsningen att lägga sig. Frukostrisparno på operakällaren, Hamburger Börs och Hörnan kunna åter florera, lugnet är återstäldt och elfva-brödet infinner sig i laga tid. En af de stora brödfabrikanterna blef emellertid så stött öfver bagaresvennernas på det hela taget ganska billiga fordringar, att han nedlade sin vidtomfattande rörelse och drog sig tillbaka till privatlifvets lugn. Det förljudes, att han ämnar slå sig i ro på landet någonstädes i trakten af Degeberg. Maken till fruntimmersvecka har man då aldrig förut skådat! Sara började visserligen på det vanliga lip-man6ret, men alla de öfriga: Johanna, Magdalena, Emma och Christina höllo sig propra och fina till stor fröjd för våra landtbrukare, i hvilkas lador millioner inströmmat under den förflutna veckan. Hvad man lider af i Westervik, kopparslagare är det icke, derom vittnar ett i det officiella bladet: Postoch Inrikes-Tidningar, infördt tillkännagifvande, hvari det heter, att retter anmälan af stadsfullmäktige staden är i behof af en ordentlig kopparslagare. Rättvisan kräfver dock erkännande af att bredvid epitetet ordentlig äfven fogats ett annat i sammanhang med kopparslagare temligen ovanligt, nemligen nykter. Sommarkonserterna å Lorensberg synas alltmer tillvinna sig allmänhetens sympatier och förtjena det äfven, såväl de större, då hela musikföreningens orkester musicerar, som de mindre, då dess stamtrupp, det väl bekanta och omtyckta Beyerböckska kapellet, efter alltid väl uppsatta program låter sina toner ljuda i den nu i sommarens yppersta fägring prunkande och förträffligt underbållna lustparken. Då nu de mörka qvällarne, dessvärre, redan gjort sitt intåg, är hr Graf betänkt på att börja sina sommarfyrverkerier, detta i dubbel bemärkelse, enär desamma tillsvidare komma att förfärdigas af vår, så vidt vi veta, ende pyrotekniker på platsen, hr G. E. Sommar. Första fyrverkeriet eger rum redan nästa onsdag, då inträdesatgiften af lätt insedda och giltiga skäl höjes till 50 öre; en afgitt, hvilken ej torde förefalla för hög i förbållande till den valuta, som erhålles. I Trädgården, hvars skuggiga löthvalt under den nu rådande tropiska sommarhettan lockar till sig små och stora individer at båda könen, musicerar en bleck-instrumenta-sextett, hvars i öfrigt rätt goda prestationer dock något störas af en om gårdsoch gränd-musikanter de der vanligen hanoveranare kallas något för mycket påminnande trumma. För öfrigt är det temligen flaut inom de offentliga nöjenas verld, men det blir väl bättre i den kommande veckan, då både den nya svenska dame-qvartetten och vännen Strakosch med sin musikaliska troväppling: Charlotta Patti, Th. Reitter och G. Brassin äro att hitvänta. Delphin Miret, den af oss i en föregående krönika omnämnde unge franske pianisten, som senast med stort bifall gifvit en konsert i Wisby, har anländt hit och ger om måndag kovsert i Marstrands kyrka. Under hr M:s vistande i hufvudstaden hedrades han med en inbjudning till enkedrottning Josephine på Rosendal, för hvilken han föredrog flera pianonummer. Hr Conrad Behrens tyska operasällskap gör stormande lycka i Bergen, hvarpå följande utdrag ur Bergens Tidende är ett ojäfvaktigt bevis: Uppförandet af Flotows Stradella var icke allenast relativt taget det mest lyckade af allt som det tyska operasällskapet hitintills presterat, utan det torde enligt vårt förmenande äfven böra betecknas som ett särdeles förtjenstfullt bevis på den summa at positift konstnärlig förmåga detsamma förmår utveckla, då det gäller en uppgift, som låter denna förmåga komma till sin fulla rätt. En hvar af de uppträdande var synbarligen i sitt element och bidrog till att förläva hela framställningen en triskhet och rörlighet som i trots af den inom libretton rådande bristen på dramatisk utveckling ända till slutet uppehöll intresset orubbadt. Härtill erfordras naturligtvis icke allenast att hvar och en af de medverkande, som vi redan antydt, är inne i situationen utan äfven att en hvar också ger någonting positift godt och utmärkt, som i intet fall inger känslan af denna hbalfhet och otillräcklighet, som inverkar så störande på illusionen. Och just genom denna välgörande samklang var det som denna föreställning nådde en så framstående höjd och hos vår allmänhet framkallade ett jubel och en hänförelse, här hittills utan like. Om vi nu vilja ingå i detaljer så är det framför 112 2 allt för age an UFJAAnA.O Xx I 4 äv