Göteborgsposten – 24 juli 1873, sida 1

verkligen en smula ruskat upp Paris, som behöfver en god dosis distraktion emellanåt för att befinna sig vid sunda vätskor. Ty politiken, som annars är dess enda distraktion, skapar bara onda vätskor och gör konstitutionen allt sämre och sämre. Det har verkligen varit ett nöje att bara gå och se på folket under de här dagarne. Det förnäma Paris är nästan helt och hållet borta och bara småfolket har varit qvar, utom naturligtvis de, som å dragande kall och embetets vägnar, måste försaka landets friska luft och gröna parker. Men just småfolket är roligare att se roa sig än storfolket, ty glädtigheten framträder hos dem mera omedelbart och yttrar sig i en mera naiv form; och parisarne, som äro det bästa och gladaste slägte i verlden (bara de ej äro besatta af politiksdjefvulen), ha roat sig som stora barn åt all denna grannlåt, som de på afstånd fått beskåda. De ha till och med ådagalagt en soglighet och förnöjsamhet med detta afstånd, som jag högligen betviflar att våra svenska medborgare skulle ha visat, när det i allt fall är för deras penningar som fyrverkerierna ha brunnit, musiken spelat och de höga herrarne kalasat. Hvarken ha inhägnader brutits ned eller fönsterrutor krossats, och polissergeanternas barska: plats! eller undan! har åtlydts med en foglighet som vore det icke samma folk, hvilket för knappt mer än två år sedan jagade samma polissergeanter såsom oskäliga djur. Man har tröstat eig öfver den bistra polisen, timslång väntan, oerhörd trängsel och allsköns fataliteter, med förhoppningen att uppfånga en skymt af shahen, och har till sistone äfven denna förhoppning kommit på skam — hvad mer, man har gjort en ordlek öfver le shah och le chat, shahen och katten, tömt en flaska vin med barn och blomma hos första bästa marchand de vin, och ändå haft roligt af sin eftermiddagspromenad. De witzar, som under dessa begge veckor ha sett dagen, öfvergå allt begrepp både i mängd och djerfhet och skulle förvisso komma både hr X. i Göteborg och hr Victor Hugo, de öfverdådigaste idkare af detta slags snillelek, som jag hört omtalas, att baxnas. På det hela taget har shahen gjort det bästa intryck på Paris, likasom Paris lärer ha gjort det bästa intryck på honom. Ju längre han stannade här, desto mera försvann det uttryck af trumpen värdighet, som han till att börja med hade trott vara oundgängligt för majestätet, och bade han stannat fjorton dagar till, så hade man kanske fått se honom lika ogenerad som en vanlig menniska. Ett tecken till att han i det tallet var på god väg är, att han efterhand i hvardagslag lade bort allt mer och mer af sina famösa diamantprydnader, hvarmed han föret hade ansett nödigt att styra ut både framoch baksidaa af sin höga person. Och i allmänhet kan det sägas, att alla dessa historier, som man på förhand hade sett uppdukas om hans kuriösa och alltför mycket ogenerade vanor, voro diktade. Han var, säga alla de som kommit i beröring med honom, en intelligent och så pass väl uppfostrad gentleman som billigtvis kan begäras af dem, som blifvit intalad från sin spädaste barndom att hans person vore verldena medelpunkt. Detta har bland annat visat sig genom den lätthet, hvarmed han satt sig in uti och rättat sig efter de europeiska sällskapsbruken, af hvilka en stor mängd nödvändigtvis måste förefalla honom dels obeqväma, dels befängda. Det enda, som man i det fallet haft att anmärka emot honom och hans följeslagare, var det något ovanliga sätt, hvarpå de uppförde sig i den f. d. kejserliga tribunen vid kapplöpningen å Longchamps. Fåtöljer äro, enligt vår uppfattning, gjorda att sitta på och mattor att hålla fötterna på, men Hans persiska maj:t och hela uppvaktningen slogo sig i stället ned på mattorna i mer eller mindre pittoreska ställningar och använde fåtöljerna, upprättstående eller kullstjelpta, dels till hufvudoch dels till fotapallar, allt som det föll sig. Naturligtvis har pariser-industrien sökt att både direkt och indirekt exploitera honom så mycket som möjligt. I det förra hänseendet har mar bombarderat honom med bref i alla möjliga ämnen, företrädesvis med begäran om anställningar i Pereien, patenter och monopoier på alla tänkbara och otänkbara uppfinningar, tiggeri om penningar och ordnar o. 8 v. Shahon hade till att börja med uppdragit åt en särskild person af sin svit att för hvarje dag öppna denna korrespondens och inför honom redogöra för den del deraf, som denne ansåg rtjona det. Men snart fann man, att detta var ett Herkules arbete, som öfversteg vanliga menniskokrafter; den stac