Göteborgsposten – 23 juli 1873, sida 2

läkare tog henne hem med sig. Allting skedde i laglig form, och mitt namn syntes ej på något sätt i förening med hennes. Och så blef jag, eåsom jag förmodade, befriad från henne. Några veckor derefter for jag ner till Huntingdonshire och såg henne instängd i ett kyffe, fastkedjad vid en ring i väggen vild, rasande. Hon kände igen mig och uppgaf ett rop, som gaf genljud i hela huset, kallade mig sin man och råkade i ett sådant raseri, att jag nära nog blef skrämd från vettet. Jag kom aldrig dit vidare. Det hör till min vishetslära att undvika allt som kan vara uppskakande, att i allmänhet taget samla rosorna för mig sjelf och lemna törnena åt andra. Jag skullo ej för tusen pund sterling vilja upplefva en sådan econ till. Gif mig ett nytt glas konjak, Bing hällde i åt honom och Moer tömde det samt torkade sin panna, hvilken började drypa af svett under hans tal. — Den halfårliga utbetalningen för Carmines uppehälle har gjorts i edert namn, Bing, och räkningarne ha blifvit er tillsända punktligt. Som qvinnan verkligen var vansionig och som doktorn ej hyste någon misstanka om hennes förbindelse med mig, ha omkostnaderna för hennes underhåll ej varit öfverdrifvet stora. I hvart och ett af sina bref har han förklarat henno för obotlig. Nu då hvarken ni eller jag sett till henne eller hört af henne på tio år, Bing, kan det ju vara möjligt, att hon blifvit återställd och frigifven af doktorn mot löfte att ej för mig uppenbara sitt frigifvande? Det kan ju vara möjligt, aft han, sedan han frigifvit henne, fortsätter med sina penninge