Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 1

Honor möjligtvis kan ha blifvit mördad af någon drucken kusk, hvilken velat komma åt hennes juveler. — Jag delar ej eder tro, mr Moer, sade den unge baroneten Ingnt. Jag tror, att hon lefver, och att jig skall finna henne. — Jag hoppas dot! Hvilken förskräcklig hemlighet ! Jag hoppas, att hon ej är död! Om ni misstänker mig för att ha bortfört henne, så anhåller jag sjelf, att ni söker intränga i mina enskilda förhållanden, att ni låter polisens spanare bevaka mig, att ni söker upptäcka hvilken bevekelsegrund jag kunnat ba till att hålla henne undangömd. Om jag varit gift med henne, skulle ni eg skäl till att misstro mig; men jag har aldrig varit gift med henne, och ni kan lätt öfvertyga er om att jag talar sanning. Det måste ja ha varit en prest, som sammanvigt oss. Fråga honom — fråga klockaren — fråga bänköppnerskan — fråga hvilkeon som helst, men tro ej på en halfförryckt tjensteflieka, som hyser en sådan tillgifvenhet för sin matmor, att hon delar hennes fixa idåer. — Jag skall göra såsom ni säger, mr Noer, sade Tregaron. Jag skall gå till Somerset House, jag skall resa till Bolton; jag skall undersöka kyrkoboken; jag skall tala med klockaren och bänköppnerskan. — Och om kyrkoboken och dessa menniskors ord bekräfta mina uppgifter, skall ni då tro, att jag aldrig varit gift med miss Glint? — Om ett sådant giftermål egt rum, och då det ej är af äldre datum, skall jag naturligtvis finna en anteck