Göteborgsposten – 21 juli 1873, sida 2

2 mo. i Rättegångsoch Polissaker. Follskammaren. — Värjemålsedgång. Artilleristen n:r 25 OC. Fr. Philipson af 11 batteriet, anklagad att ha våldsamt förgripit sig på några personer i Nya allgen natten till d. 6 d:s (se G.-P. n:r 157 162), och mot hvilken visserligen grundade misstankar funnos men likväl ej fullt bindande skäl, då han af målsegaren, på grund af det rådande mörkret, ej kunnat fullt igenkännas och han sjelf nekat till dådet, fäldes att med värjemälsed fria sig från anklagelsen. Dagen för edgångens begående utsattes till d. 18 september. Knifskärare. Vid påropande i torsdags af målet med tapetserarearbetaren Robert Carlsson, anklagad att i Gamla allten med knif ba skurit kyparen Vict. Färg öfver näsan så att ett större sår uppkommit, var svaranden icke närvarande. Ett par i Färgs sällskap varande kypare beedigade likväl förhållandet, att Färg dels blifvit förolämpad och sedan skuren, samt att de sett Carlsson efteråt bortkasta något i gräset, hvilket straxt efter upphittades och befanns vara en fällknif. Målet utsattes till vidare behandling på fredagen, då Carlsson vid vite skulle infinna sig. . . Vid fredagens polisförhör igenkände äfven vittnena Carlsson såsom den, hvilken vid tillfället begagnat knif. En minderårig gosse intygade äfven sanningsenligheten af ofvanstående. Carlsson hade ett par vittnen med sig, neml. sin mästare och nattvakten vid Lorensberg, hvilka båda åter berättade att Carlsson blifvit af kyparen öfverfallen och att de sedan kommit i gräl, men mästaren hade icke sett Carlsson begagna knif. Carlsson förnekade allt och påstod sig vara den förfördelade. Han förnekade äfven den bortkastade knifven vara sin tillhörighet, ehuru flere vittnen sett när han kastat den ifrån sig. Målet blef emellertid remitteradt till rådhusrätten och införpassades Carlsson under tiden till cellfängelset. Förargelseväckande uppträde. Återigen stod nykterhetsvärdshusidkaren Lorentz Johansson inför domarebordet i fredags. Oaktadt all den bevisning som varit emot honom, nekade han dock fräckt och hade inkallat ännu några vittnen. Vidare inlemnade han en skrift, deri han yrkade målets remitterande till rådhusrätten, påstående poliskammaren icke befogad att döma i detta mål. Denna skrift lemnades naturligtvis utan afseende. De nyinkallade vittnena lemnade nästan samma uppgifter som alla de föregående, neml. att Johansson uppträdt på ett förargelseväckande sätt och att föregående upplysningar i målet egt fullkomlig grund. Johansson nekade fortfarande, och som tvenne af de af honom inkallade vittnena ånyo uteblifvit, fordrade han målets uppskjutande. Som detta lagligen icke kunde förvägras uppskjöts det ännu en gång på 8 dagar. Johansson, som tycks vilja söka så mycket möjligt är advocera sig ifrån anklagelsen — hvilket dock icke tycks lyckas, — begärde att erhålla utdrag ur samtliga de i målet förda protokollen. Rådhusrätten. Knifskärare. Ransakning inleddes i torsdags å härv. rådhusrätt med häktade sjömannen Börje Svensson, hitförpassad från Havre, såsom förvunnen att derstädes ha med knif sårat jungmannen Carl Svensson. Börje Svensson, som är född 1828 i Fjärås socken i Halland, hade i år vid påsktiden i Göteborg inmönstrat å briggen Edla, hemmahörande i Kongsbacka och förd af kapten A. Svensson. Vid ankomsten till destinationsorten, Havre, hade han d. 29 sistl. juni, då han legat i sin koj ombord på fartyget kommit i ordvexling med Carl Svensson och tilldelat denne ett större hugg i halsen med ett hvasst tillhygge, att denne förlorat ymnigt med blod. Flere af kamraterna hade varit närvarande då detta inträffade och hade de fört Carl Svensson upp på däck för att förbinda honom och att för kaptenen inrapportera händelsen. De påstodo sig emellertid ej våga gå ned i kajutan så långe Börje Svensson var der. Kaptenen skickade genast i land efter gensdarmer, hvilka haktade den brottslige och afförde honom till staden. Inför svenska konsulatet hade de närvarande vittnena beedigat sanningen af ofvanstående berättelse. Inför härv. rådhusrätt nekade Börje Svensson emellertid för angifvelsen och sade sig ha blifvit länge retad af Carl Svensson samt att han kanske i vredesmod slagit till honom, men nekade till att ha begagnat någon knif eller annat tillhygge. Börje Svensson är förut icke tilltalad för brott och har sedan är 1857 tillhört Carl Johans församling härstädes. För afbidan af Carl Svenssons helsotillstånd samt vidare upplysningars vinnande uppskjöts målet.