Göteborgsposten – 21 juli 1873, sida 1

Darrel Moer stirrade äfven han på henne. Snabba steg hördes närma sig förstugan. Grefvinnan mumlade några ohörbara ord och gick in i rummet nist intill samt sköt igen dörren efter sig. Hon gick ej längre utan satte sig der på cn soffa, i det hon höll handen mot hjertat liksom för att dämpa dess häftiga slag. Från sin plats kunde hon lätt höra, hvad som kunde komma att sägas i det angränsande rummet, och det är mycket sannolikt, att hon insåg denna fördel. Hon hade knappt satt sig, förr än sir Hugh Trogaron inträdde i det yttre rummet. Darrel Moer tog några steg framåt och räckte ut sin hand, men sir Hugh vägrade att fatta den. — Hvad betyder detta? frågade Moer i en ton som skulle antyda, att han fann sig djupt särad. Jag hördo, att ni besökte mig i går, under det jag var sjuk, och jag har nu kommit hit med allvarsam risk för min helsa i afsigt att höra efter, hvad ni kundo vilja mig. Jag har alltid varit en hedrad gäst i detta hus, men sista gången vi träffades grälade vi och jag var den mest lidande parten. Ni befallde mig att lemna miss Glint, eder trolofvade, hvilket jeg förmodar ni hade fullkomlig rättighet att göra, så jag hyser ej något groll till er för det. Hvarföre behandlar ni mig nu på det här sättet? Sir Hugh Tregaron betraktade sin gäst med gnistrande ögon. ; — Hvar är Honor Glint? frågade han. (Forts.)