Göteborgsposten – 21 juli 1873, sida 1

uppmanade henne att skynda. Hon gick derföre ner i musikrummet med sin säliskapsdame. Darrel Moer gäspade och såg på sitt ur. — Sir Hugh Tregaron besökto mig i går, tänkte han. Det skulle se ärligt och frimodigt ut, om jag besökte honom omedelbart efter mitt tillfrisknande från min sjukdom. Jag kan ej låta honom komma hit ännu en gång för att kanhända träffa lord Waldemar eller Hilda eller mrs Watchley. Han skulle lätt kunna ohjelpligen skada mitt anseende hos dem. Jag vill höra hvad han har att säga, eftersom det ändock är hans mening, att jag på ett eller annat sält skall höra det. Jag hoppas, att jag är tillräckligt god skådespelare för att bedraga äfven sir Hugh Tregaron. Han dröjde blott så lång stund som behöfdes för att göra några små förändringar i toiletten, hvarefter han begaf sig till lady Thaxters boning. Ankommen dit frågade han efter sir Hugh Tregaron, och betjenten visade honom in i salongen. I detta rum fans, då han inträdde, blott en enda person, och denna person var den ungerska grefvinnan lady Rothsmere. Hon reste sig upp, men tog hastigt ett steg tillbaka och stirrade på honom, som om hon sett en ond ande uppenbara sig. Hennes vackra ansigte bleknade, hennes blå ögon vidgades, hennes andedrägt blef hastig. Det såg ut som om hon kände honom. Men uttrycket i hennes blå ögon gaf tillkänna, att hon fruktade honom, och att hon betraktade honom med afsky.