Göteborgsposten – 19 juli 1873, sida 2

såsom förut 25 öre pr k:a och blefvo samtliga de gjorda anbuden af Magistraten antagna. 1873. 1872. Hr C. W. Helander .........sss 16,600 k:r 11,850 Hr Sven Rhodin.... 19,140 , (ny) Urr C. E. Dahlgren C:o...... 20,130 , —9,730 Hrr Fredr. Ingelman C:o..... 21,400 10,000 Hr Otto Greiske..... 24,200 , 12,405 Hrr Wickman Stillström ..... 25,410 , 10,705 Hrr Rud. Stendahl C:0o....... 26,025 , 10,000 Hr Wilh. Ed. Liepe ........... 20,400 9, 995 Hrr J. A. Larsson C:o . 23,000 10,010 Urr Carl G. Platin C:o ...... 22,260 , 12,360 Hrr Broddelius Akermark .... 23,150 , -10,000 Hrr II. C. Koch C:o.. 22,460 n — Urr Joh. Larsson C:o.... 22.005 12,015 Hrr Boye IIjort... 21,010 10,000 Urr Carl Fredga C:o...... 20.100 100000 Urr Fred. Ingelman C:o...... 21.100 10, 060 Hr Barth. Dahlgren..... 10,000 Hrr M. R Ahlgren C:0...sses Z 9.350 Urr C. J. Meisner C:o , 11.650 IIrr Eug. Jacobi C:o ..... . -12,410 Hrr F. A. Lundstedt 1 C:o Duo 18,550 , — (ny) : rtsson å Holmgren, Otto Hrr h0b100 .....—....— 19,110 10,005 Arr C. J. Meisner Å C:o ..... 20.000 12,000 Hr J. A. Nilsson... 19,840 105000 Hr A. W. Ohlin ... 21,075 (ny) Strömstads badsocietet förrättade sistl. lördag val af direktion för nöjena under andra badtorminen, och blefvo härtill följande personer utsedda: grefvinnan Lewenhaupt, fru Hauge, m:ll Alida Hummel, m:ll Åberg, landshöfding Charpentier, brukspatron Roth, häradshöfding Rahmn och löjtnant von Platen. — Grefvinnan Lewenhaupt och häradshöfding Rahmn ansågo sig förhindrade mottaga förtroendeposten, hvadan i deras ställe utsågos fru Hummel och juris kandidaten Huitfeldt. Kyrkomötet. Till ombud vid instund. kyrkomöte för erkestiftete prestorskap har prof. d:r H. G. Lindgren blifvit utsedd; suppleant blef kontraktsprosten E. R. Wabhrenberg. Från Söderhamn telegraferas, att till lekmannaombud blifvit vald häradshöfd. von Post i Geflo med sabrikör Erik Sjöström dersammastädes till suppleant. . Till lekmannaombund för Karlstads stift, 1:a distriktet (omfattande Kils, Elfdals, Wisnums, Nyeds, Fryksdals och Jösse kontrakt), valdes d. 16 d:s brukspatronen E.G. Danielason på Uddeholm och till hans suppleant öfversten Wijkander. De ihjälfrusna Spetsbergsfararne. De infrusna norrmännens dagbok intygar att bristen på en duglig ledare och okunnighet att begagna de befintliga hjelpmedlen förnämligast äro orsaken till besättningarnas sorgliga öde. De hade företagit sig nästan intet kroppsarbete, då hvarken dagboken omnämner sådant eller stället visar något spår dertill. De beqvämligheter, som det hus erbjöd, hvari de slagit sig ned, hade de lemnat obegagnade; i stället för att fördela sig i två eller flere rum, hade de packat ihop sig i ett enda, der dessutom allt antyder en hög grad af orenlighet. De många olika slags lifemedel, af hvilka det fanns stora förråd, t. ex. grönsaker och potates, hade de dels lemnat obegagnade, dels begagnat i ringa mängd. Så har då denna öfvervintring fått en så sorglig utgång, som väl är möjlig, hvilket man väl bar fruktat för, men dock i det längsta har hoppats skulle undgås, då väl sällan någon öfvervintring på Spetsbergen, hvad medlen till lifsuppebälle angår, har varit bättre utrustad. Om de i detta afseende hade varit sämre lottade, hade de kanske också bättre uthärdat; dertill tyckes man åtminstone kunna sluta af sådana förut inträffade fall. Af dagboken, som dagligen är förd från den 7 okt. 1872 till den 3 mars 1873, och derefter med några dagars mellantid till den 19 april, som är det sist angifna datum, finner man, att de, 17 till antalet, lemnade fartygen vid Rendyrslandet den 7 okt. och ankommo efter mångahanda besvärligheter på båtarna till svenskarnas etablissement vid Isfjorden den 14 okt. Från den tiden ser man icke att de hade företagit sig någonting annat, än att de utsände några jagtpartier, som hemförde 2 björnar, 2 räfvar och några renar; men det snart inträdande mörkret hindrade också detta, och d. 7 nov. antecknas i dagboken: jagten alldeles upphörd i följd af mörkret. Oaktadt det ingenstädes i journalen nämnes hvad det var för sjukdom som dessa stackars menniskor dukade under för, är det dock intet tvifvel underkastadt, att det var den under dessa förhållanden så fruktansvärda skörbjuggen. Den första anteckningen om sjukdom förekommer den 9 december, då det säges: ÅAllt väl, undantagandes att en af besättningen är sjuk sedan åtta dagar. Från denna dag börjar det tröstlösa och enformiga upprepandet at rapporten: ÅIngen förbättring i sjukligheten. Den 19 samma månad skrifves: Två man ständigt på sjukbadden; den 24: Helsotillståndet mycket dåligt; nästan alla angripna af sjukdom-, och följande dag: Ingen förbättring i sjukligheten. För den 31 samma månad är antecknadt: Julaftonen måste vi upplåta ett eget rum åt de sjuka, der två man hålla vakt dag och natt. På detta enformiga sätt fortsätta anteckningarna om sjukdomens växande makt till d. 19 jan., dä det skrifves: Tönnes G. Pedersen, som nedlades på sjukbädden den 5 jan., kallade Gud till sig i morse kl. 32 efter en svår sjukdom; denna eftermiddag dog också Hendrik Hendriksen Hestnses från Balsfjorden, som insjuknade den 19 dee. Söndagen den 2 febr. skrifves: Sjukdomen rasar i högsta grad, blott tre man friskak; derefter för hvarje dag: Ingen förbättring i sjukligheten, hvartill den 20 lägges: I dag ha vi för första gången sett solen i år 1873. Följande dag den 24: I dag kl. 6 eftermiddagen tog Herren åter till sig en af våra kamrater, Nils Christian Larsen Kjötö efter 82 dagars sjukdom. Från d. 23 febr. visar journalen en törändrad handstil. Den 25 skrifves: -Jag har nu blott en man, som är frisk och hvilken måste se till hela huset, Herren hjelpe oss i vår nöd; och fredagen den 28: I qväll dog åter en af våra kamrater, som Herren hemkallade från detta eländiga, på lidanden rika ställe. Hädanefter berättar journalen blott om inträffade dödsfall, och sista rapporten lyder: Martin Hansen dog den 19 April kl. 6 på morgonen. Derefter följer en annan handstil, som skrifver: Peder Andreas Nilsen Balssjorden. en Rödhue, en QQW. 11 mm Ass — J — RR ssnxd Ä