Göteborgsposten – 19 juli 1873, sida 2

mellan de moderata republikanerna och de radikala. Men det är lika möjligt att, om den nuvarande regeringen störtas, den följande blir verkligt klerikal och ultramontan, och derför frukta de kloka, hvarför ock venstra centern tyckes mer och mer sluta sig till högra centern, hvilken är ministören Broglies egentliga stöd. Åanu pågår detta sammanslagningsarbete, hvilket den egentliga venstern, med Ju. les Favre i spetsen, och de radikale, ledda af Gambetta, vilja med all makt förekomma. Deraf Favres stora interpellation om regeringens inrikespolitik, hvilken hertig de Broglie förklarat sig beredvillig att besvara om måndag och genom hvilken man boppas rikta en grundstöt åt regeringen, hvars ställning verkligen är så pass lös, att hon kan genom den utsättas för ett snart fall. I hopp om att kunna bibehålla sig, bereder å sin sida regeringen sig för alt leda förhållandena på den väg hon anser för den bästa. Tyskarne utrymma nu franska området, hvilket skall om ett par veckor vara alldeles fritt igen från tyska soldater. Derefter måste man ovilkorligen snart skrida tll utskrift ing af nya val till nationalförsamlingen. För utt dessa val skola utfalla i den nuvarande majoritetens eller åtminstone regeringens anda, måste till profekter och mairer utses fullt pålitliga personer; och härmed är regeringen ifrigt sysselsatt, hvarom Favres interpellation sannolikt kommer att lemna en del pikanta upplysningar. Men det är äfven af vigt, att icke den nuvarande nationalförsamlingens ställning och anseende alldeles undergräfvas hos folket. Att de radikala ämna begagna församlingens ferier till sådant arbete genom demonstrationer, banketter, tidningsartiklar o. dyl., känner regeringen. De förra kan hon hindra genom polisåtgärder, men tidningsuppsatserna kan hon ej motträda annorledes än genom de alltid obehagliga indragningarne, och detta blott i de delar at landet som äro i belägringstillstånd. Derför har justitieministern Ernoul föreslagit i nationalförsamlingen ott utskott, hvilket skall sitta under ferierna och utöfva ett slag vakgam censur öfver pressen. Då detta förslag väcktes häromdagen, framkallade det från venstern en oerhörd uppståndelse! Ernoul sade det vara vigtigare än någonsin att tillse, det församlingens rättigheter aktades, utan att hon visade något tecken till svaghet. Arago sade, att regeringen ville lägga band på friheten, men landet skulle snart erfara, att den stridande regeringen önskar oreda och vill till sin egen fördel nedsätta ett välfärdsutskott. Joubert svarade Arago, som, sade han, försvarade icke tribunens frihet, utan balkongens (anspelning på ett tal af Gambetta sistlidet år). Regeringens förslag förtjente pris, alldenstund en ny kampanj inledts mot församlingen. Gambetta ansåg balkongens frihet lika vigtig som tribunens. Våra motståndare beundrade förr den frihet i debatten, som finnes i England, och tillrådde Frankrike att omfatta de konstitutionela friheter, som den engelska nationen egde, och likväl har England en vida sämre befolkning, än arbetsklassen i Frankrike. Våra motståndare förordade en efterhärmning af det agitationssys em, som Bright och Cobden följde. (Maille afbröt, sägande att de engelska agitatorerna aldrig angrepo drottnigens myndighet.) Gambetta uppmanade sin motsägare att läsa berättelserna om de scener, som tilldrogo sig på de i England hållna mötena, hvilka visade, att den anglosaxiska racen är mottaglig för ytterlig upphetsning. Han erinrade församlingen om, att de män, som nu hade makten i Frankrike, ofta skrifvit med prisande af britiska seder och att en prins af huset Orltans offentliggjort en afhandling ang. de arbetande klasserna i Iängland. Balkongens frihet var lika med den offentliga diskussionen i England, der en intelligent aristokrati uppmuntrade till offentliga möten, emedan den visste, att disknssionen är let enda medlet att upplysa och leda demokratien. Samlingsrätten och full frihet till propaganda voro nödvändiga för att höja de franska demokraterna och upplysa massorna. Den offentliga debatten är ika helig som tribunens frihet. Om j viljen binda riheten, så erinren er, att händer, som varit starkare än edra, krossats vid försöket. Ernoul sade, att man ville gifva frågan en omfattning, som hon icke borde ha. Det gälde enlast rätten att få åtala de tidningar, som gjorde sig kyldiga till förolämpningar och brott mot jörsamlinsen. Allt hvad vi önska är, att kränkningar mot örsamlingen icke må förbli ostraflade. de Pressensåt ansåg förslaget kränka frieten. Depeyre sade, att lagen förbjöd åtal för smäleskrift, om den smädade sjelf icke åtalade; församingen kunde ej åtala, då den icke var samlad, der ör förslaget. Venstern vill uppenbarligen före aga tt korståg mot alla samfundets grundvalar. Nu uppstod ett ohyggligt larm, hvarunjer de olika partimännen utslungade de värta beskyllningar emot hvarandra, till majorieten slutligen beslöt, på Ernoube tillstyrkan, tt förslaget skulle bebandlas som brådskande. Frankrikes skattkammare behöfver lott ytterligare 60 millioner vexlar, för att unna fullständigt betala hvad som återstår i