Göteborgsposten – 19 juli 1873, sida 2

märmande big NaN motr EScurial, der don Carlos skall enligt programmet emottaga de sinas hyllning som Spaniens konung, innan han håller intåget i sin hufvudstad. Sjelf har han nu funnit tiden vara inne att åter begifva sig in öfver spanska gränsen, hvilket vittnar om att han och hans anhängare anse framgången för viss. Carlisterna ha också genom öfverrumpling intagit den lilla, men för sitt läge vigtiga staden Berga i Norra Catalonien; hvarefter Saballs och don Carlos broder don Alfonso förenat sig samt efter en kort belägring intagit den ännu botydelsefullare befästade staden Puicerda, hvarjemte Tristany gått öfver Ebrofloden och inträngt i Ärragonien. Hierros trupper ha utan något motstånd uppnått Nauclares, och IIierro har gjort början med sin nya expedition med alt afskära telegrafförbindelsen mellan Madrid och norden. Cucala har vid Roquetas, ej långt från Tortosa, gått öfver Ebro, kombinerande sina rörelser med Hierro, och passerat genom Prat-de-Compte under marsch mot Calaceito i provinsen Toledo. Den tarfliga regeringen i Madrid, med sin Pi y Margall i spetsen, står under allt detta bandfallen och oförmögen att kunna uträtta något, hvilket för öfrigt icke är underligt, alldenstund hon måste sjelf föra ett krig med sina egna egentliga vänner, socialisterna eller kommunisterna, fastän dessa äro något brandrödare än hon och begå det felet att vilja i verkligheten tillämpa läror, dem Pi y Margall et consorter hittills inlindat blott i fraser. Dessa kommunister, Internationales blodröda hanar, föra för öfrigt ett regimente, som måste injaga fasa och hvilket mer än något annat gör don Carlos seger viss, ty folket vändes ifrån en republik hvars anhängare eller ledare bete sig som vilddjur och helsa i stället som en räddare denne don Carlos, fast jesuiter och monarkisk absolutism tros utgöra hans svit, Under Kommundagarne i Alcoy hann man att döda 50 personer, såra flere och, förutom rådhuset, nedbränna 11 stora fabriker samt plundra alla rika hus i staden. Intornationalistorna rasade med den mest upprörande grymhet. De kastade bland annat en välkänd republikan i ett stort kar, fyldt med petroleum, och antände derefter detta. Regeringsgeneralen Velarde stod d. 11 d:s med 7 bataljoner utanför Alcoy, men då han ville skrida till angrepp, utbröt myteri bland trupperna. Det lyckades honom likväl senare att återupprätta ordningen, sedan 30 upproriska soldater blifvit häktade. De -intornationala hade emellertid förekansat sig i staden, arresterat samtlige prester som gisslan och endast tillåtit qvinnor och barn att draga sina färde, innan anfallet började. D. 12 skulle slaget stå, men om natten smögo sig Internationales anförare bort, ty följande morgon kunde Velarde rycka in utan motstånd och afväpna de frivillige, hvilka till stor del slutit sig till upproret. — D. 13 bemäktigade sig de internationala Carthagena utan motstånd från de frivilliges eller trupperna sida, men ett försök att komma i besittning af sjöarsenalen och flere krigsskepp misslyckades. De ha dock erhållit ansenliga vapenförråder. — I Barcelona ha de internationala upprepade gånger sökt att få Kommunen proklamerad, men mött motstånd från innevånarnes sida. Nu ser der dock åter illa ut, ty guvernören har i Madrid begärt förstärkning, men regeringen. har tyvärr knappast qvar så mycket trupper i Madrid som hon ejelf beböfver för att tygla pöbelns excesser. — Staden Cadix regeras af en Åborgare Salvoechea, som har till sitt förfogande ett borgargarde om 2000 man. Den bekante Carbajal från Malaga, som drager genom de sydliga provinserna med en improviserad armå om 800 man, hvilka begå de vansinnigaste dåd, ämnar sig ned till Ca. ( 1 dix för att helga på sin kollega Salvoechea. Den republikanske redaktören af tidn. Pueblo, Garcia Ruiz, har i ett tal inom cortes vågat skildra förhållandena i hela deras skriands nakenhet. Han sade bl. a.: Ställningen kan i korthet betecknas med ett enda ord: anarki. Denna anarki har tagit till den grad öfverhand, att den ej allenast hotar ret publiken, utan äfven demokratien, friheten och N fäderneslandet. Hvad är det för en republik i ? vi ha i denna stund! En helvetets republik i i! detta ords bokstafliga mening. I norden rai. sar det borgerliga kriget, och i Catalonien ) flyter blodet i strömmar; i Barcelona äro alla fabrikerna stängda; öfverallt i landet har all ul verksamhet upphört och kyrkorna besudlats och vanhelgats, tillochmed i närvaro af gene-ff ralkaptenerna hvilka infinna sig vid de tuktlösa skådespel, som uppföras i Herrans tempel. (Dessa uppträden öfvergå nu, enl. en korresp. till pariserbladet Soir, all beskrifning; så visas der lefvande tablåer, i hvilka nakna qvinnor öfverlewna sig åt de vämjeligaste utsväfdingar.) I Malaga har man gjort smugleriet till en republikansk institution, förstört industrien, mördat medlemmarne af kommunalrådet, jagat den gamle biskopen, en : man om 70 år, ur hans boning och fördrifvit nunnorna ur klostren. I Sevilla och Granada råder terrorism; och hela Andalusien är prisgifvet åt Internationale, som vanhedrar republiken. f t — —0 — — MM — — — — Partierna i Frankrike borde sannerligen taga varning af ställningen i Spanien och sluta med att öfverlomna sig åt sina yrande lidelser, hvilka orilkorligen måste, om de fortfara, undergräfva ordningen och öppna terräng för ett borgerligt krig. De radikale i Frankrike b synas med all makt vilja upphetsa stämninb ran mAt HAA i. ) — 4 O OKA OM —