Göteborgsposten – 18 juli 1873, sida 3

han måst finna sig, ha stegrat den retliga stämning, hvari han redan förut befann sig, ända till sjuklighet. Det är derför ej underligt, att han längtar efter ro, om det än icko kan komma i fråge, att han skulle för alltid draga sig tillbaka ur det offeoiliga lifvet; ty man kan med säkerhet antaga, att ett halft års siesta i Italien skall göra slut på hans misstämning och låta honom återvända till England mera stridslysten, än han någonsin varit. Det skall i förbigående sagdt hafva gått honom mest till sinnes, att Richards förslag om en allmän international skiljedomstol gick igenom i Underhuset, och det gör ju äfven det obehagligaste intryck, då man blir öfvergifven af sina vänner; men han kan tacka sig sjelf derför. Sådant hände aldrig Palmerston under den långa tid han var premierminister, dertill var den gamle statsmannen alltför slug och betänksam. Tillochmed då han föll i sömn, höll han det ena ögat öppet för att betrygga sig mot en öfverrumpling af vänner och fiender, under det Gladstone tillochmed i vaket tillstånd ej har blick för dylika faror. Efteråt angripes han då ofta af en retlighet, som gör honom orättvis mot hans närmaste omgifning och hindrar denna från att bistå honom med goda råd.